Jo men, fördomar kan man möta lite varstans. De dyker upp både i politiken och privat. Så som  den 18 april då jag skrev ett debattinlägg i GT på temat ”alla jobb behövs”. I tidningen fick inlägget lite oturligt rubriken ”Alla yrken är lika fina” vilket kanske inte är riktigt samma sak. I ordet ”fina” finns en underton av status när mitt debattinlägg snarare gick ut på att påpeka hur tråkigt det är att Socialdemokraterna i sin närings- och arbetsmarknadspolitik så tydligt verkar döma ut jobb – välbehövliga jobb – som inte kräver så lång utbildning. För dem är tydligen det där med statusen ganska viktigt.

Några dagar senare fick jag ett svar av signaturen Sara Hansson. I sin replik fäster sig Sara vid just ordet ”fina” och uppehåller sig kring synen på jobb med olika status, som hon hävdar visst ses som olika ”fina”. Hon bekräftar också min tes om att många inom socialdemokratin och övriga vänstern har en bild av att vissa jobb inte borde finnas. Sara tar upp exemplet med de kvinnor (företrädesvis) som jobbar med hushållsnära tjänster och hennes sätt att resonera är slående, om än inte nytt eller ovanligt.

Helt klart är att det av någon anledning anses väldigt förnedrande att arbeta med att städa en annan människas hem, på ett helt annat sätt än om det gäller kontor, sjukhus eller offentliga platser. Att vara ”för fin” för att städa själv (Saras ord, inte mina) ses som djupt upprörande trots att ingen som lämnar in kläder på tvätt anklagas för att vara för fin för att tvätta. Ännu märkligare ter sig tanken att den som stannar till vid thairestaruangen på vägen hem för att köpa mat skulle anklagas för att vara för fin för att laga mat.

Motståndet till RUT-avdraget i synnerhet och branschen för hushållsnära tjänster i allmänhet bygger helt uppenbart på en syn på den som städar som underordnad, utsatt och ur stånd att kunna fatta vettiga beslut om sitt eget liv. Den synen delar inte jag. Det kan också vara relevant att fråga sig om man skulle se på samma sätt på en man? Hur är det med den oftast manlige rörmokaren som kallas in vid ett föga glamoröst avloppsproblem?  Är han utnyttjad och underordnad den som betalar för tjänsten? Är han, för att låna Saras ord i ”ett annat slags utanförskap” på grund av sin ställning och sitt yrke?

Det finns två problem med Saras och andras sätt att resonera kring hushållsnära tjänster. Det första är att logiken alltid faller samman när man jämför städerskan med andra yrkeskategorier av vilka vi också köper tjänster – i eller utanför hemmet. Det är då det blir tydligt att hela reaktionen är en ryggmärgsreflex som bygger på känslor och associationer till forna tiders pigor och hushållsbiträden. Att man genom att ständigt föra fram den här typen av bilder gör sig skyldig till att förminska det arbete som städerskan utför snarare än att befria henne från hennes påstådda ok verkar man inte fundera så mycket på.

Det andra problemet med nedvärderingen av de hushållsnära tjänsterna gäller egentligen alla de yrken som jag syftade på i min ursprungliga artikel, d v s de som Socialdemokraterna ser lite som en skamfläck på det tänkta Sverige där precis alla ska jobba med något högteknologiskt. Man har helt enkelt glömt bort att den berömda klassresan faktiskt består i att människor reser. Från punkt A till B, eller via punkterna C, D och E. Istället ser man alltför ofta på människors liv och yrken som statiska. Man glömmer bort att alla människor ständigt befinner sig på resa. Kvinnan eller mannen som stolt arbetar med att göra fint i andra människors hem kanske nyss har fått sitt första jobb efter några år i Sverige. Om fem år kanske de äger en egen städfirma.

Genom att konsekvent nedvärdera betydelsen av de jobb som är möjliga för många att ta, oavsett bakgrund eller utbildning glömmer man bort att livet och karriären för de flesta kan och bör få handla om förflyttning, att vi lever i en värld där allt färre människor har samma yrke – än mindre samma jobb – hela livet. Men karriärstegen blir betydligt svårare att klättra om man plockar bort hälften av pinnarna och istället ber människor att hoppa.

Och för den som undrar: Nej, jag anlitar inte städtjänst eller gör några RUT-avdrag för egen del. Det har bara inte blivit av. Till dess det blir ändring på det torpet gör jag rent hus själv. Både här hemma och med fördomarna var de än dyker upp.

Under de närmaste dagarna kommer det vara skarpt läge som gäller för socialdemokraternas ännu oprövade partiledare Stefan Löfven. Idag är det första maj då Löfven håller sitt tal i min hemstad Göteborg. Dagen därpå presenterar socialdemokraterna sin skuggbudget. En del har förstås redan släppts men vi är nog många som är nyfikna på vad som återstår att presentera.

Det är nämligen nu allt ska bli lite mer ”på riktigt”. Smekmånaden som varat sedan partiledarbytet i januari kommer antingen att få ett tvärt slut om de konkreta förslagen befinns vara för få, för skrala eller för konstiga. Eller så blir de närmaste dagarna en framgång för Löfven. Kanske finner många presumtiva (S)-väljare det fortfarande vara en tillräcklig bedrift att Stefan Löfven inte är Håkan Juholt. Oavsett vilket ger veckan som kommer en indikation om var konfliktytorna i svensk politik kommer att finnas framöver.

Under våren har nyheterna kring Stefan Löfven annars främst handlat om två saker: Socialdemokraternas framgångar i opinionsmätningarna och Löfvens tystnad (och till viss del om sambandet däremellan). Så många konkreta politiska signaler har vi inte fått ännu. För att försäkra mig om att jag faktiskt inte missat något tog jag en titt tillbaka i mediearkiven för att ta reda på vad det är Stefan Löfven sysslat med under sin första tid som partiledare. Här är resultatet:

Detta har hänt

27 januari
Stefan Löfven väljs till partiledare. Installationstalet beskrivs som klassiskt socialdemokratiskt utan spår av den juholtska yvigheten. Tryggt och stabilt men kanske inte så spännande.

31 januari
Under den nordiska fackliga samorganisationen Samaks årsmöte berättar Stefan Löfven att Sverige behöver en mer aktiv näringspolitik och att företagen inte är ett särintresse. Efter detta verkar bilden av den näringslivsfrämjande Löfven sätta sig. Vad som ingår i en mer aktiv näringspolitik framgår inte.

12 februari
Löfven deltar i SVT: Agenda. Statsvetaren Ulf Bjereld kommenterar framträdandet i Expressen: ”Han ställde sig med stor skicklighet väldigt avvaktande i många frågor.”

17 februari
Efter att ha mumlat något om en bred överenskommelse om kärnkraften i Agenda drabbas Löfven av en kritisk artikel på DN Debatt signerad Per Gahrton och Maria Wetterstrand. Jobbigt.

20 februari
Stefan Löfven gör ett framträdande på Karolinska Universitetssjukhuset och berättar att han tänker inleda en innovationsresa runt i landet och efterfrågar en by statlig nationell strategi för innovationer. Kul att Löfven gillar innovationer. Det gör jag också. Men vad exakt som ska göras så mycket bättre och annorlunda än idag är svårt att luska ut.

21 mars
På ett TCO-seminarium berättar Löfven att han håller fast vid att den halverade arbetsgivaravgiften för unga ska slopas. Hur det ger fler jobb för unga är vi många som fortfarande undrar över?

24 mars
Expressen/GT bjuder på ett reportage om Löfvens tystnad och har frågat folk på stan om de minns något som Stefan Löfven har sagt offentligt. En minns ”oklara besked om kärnkraften” och övriga fyra minns ingenting. Anette Jansson, 43, kommenterar det hela med ”Det är förstås konstigt.” Eller inte?

31 mars
Enligt en intervju i DN verkar Stefan Löfven ha tröttnat på tjatet och säger ”Moderaterna har tillsatt arbetsgrupp efter arbetsgrupp mitt under brinnande mandatperiod. Så sitter de och säger att vi ska ha fullödiga svar på allting.” Nja, nu gör väl Moderaterna mer än att tillsätta arbetsgrupper. Vi har en alliansregering som styr landet, Socialdemokraternas och de övriga oppositionspartiernas uppgift är att berätta vad de vill göra annorlunda.

2 april
Under ett framträdande i Vilhelmina berättar Löfven att han hittat ett reformutrymme på 20 miljarder mer än regeringen. Var då undrar man?

4 april
I en intervju i SvD bekräftar Löfven tidigare uttalanden om att (S) siktar på en egen minoritetsregering. Intressant strategi.

14 april
Löfven pressas av partikollegerna i Skåne under sitt besök på distriktskongressen i Helsingborg. De skånska socialdemokraterna vill stoppa vinstuttag i företag som bedriver verksamhet inom välfärden. Löfven svarar träffande: ”Jag har inte alla svaren ännu.” Till Kvällsposten senare säger han däremot: ”Går du med vinst, så kan du återföra vinsten.” Detta står i bjärt kontrast mot det som sades i en intervju med Dagens Samhälle den 3 april då Löfven menade att (S) är för valfrihet och ser positivt på att det finns alternativ. Tydligt är att detta är en fråga som besvärar såväl partiledaren som hela partiet.

17 april
Stefan Löfven släpper tillsammans med nya ekonomisk-politiska talespersonen Magdalena Andersson en bomb på DN. Debatt med uttalanden som ”Människor har ett eget ansvar för att bli anställningsbara”. En inte extrem idé egentligen men frågan är om någon allianspolitiker hade kunnat säga detsamma utan att omedelbart avkrävas avbön?

Under den senaste veckan har då godbitarna från Socialdemokraternas skuggbudget börjat släppas. Det vi vet hittills är att vägen framåt delvis stavas:

• ett avskaffande av jobbskatteavdrag för dem med inkomster över en miljon
• dubblerad arbetsgivaravgift för unga
• höjd krogmoms (trots att mycket redan tyder på att den sänkta krogmomsen fått effekt)
• något som heter ”utbildningskontrakt för unga”

Var detta slutar får vi snart reda på. Stefan Löfvens dagar under radarn är, som sagt, räknade.

Apropå det där med att bryta tystnaden vill jag även med detta blogginlägg meddela att det gäller även undertecknad. Nu blir det nämligen fart på bloggen igen efter en tid på sparlåga.

I ett framgångsrikt samhälle är det självklart att starta och driva företag. Det har inte alltid varit en självklarhet i Sverige. Under många decennier har arbetsmarknaden varit statisk, där många människor haft samma arbetsgivare under lång del av sin yrkesverksamma tid och ofta hos stora företag med hundratals anställda. Entreprenörskap och möjligheterna att själv ta steget att starta och driva företag har länge hört till det ovanliga. En snabb blick utanför Sveriges gränser visar att många länder har en helt annan historia av entreprenörskap än vår.

Sverige har en betydelsefull historia av invandring, och drygt en miljon invånare är födda i ett annat land. Traditionen av invandring har byggt upp Sverige från medeltiden, då europeiska köpmän lyfte svensk ekonomi, vidare med att vallonerna kom hit på 1600-talet till den stora arbetskraftinvandringen på 1900-talet. Det är bra att Sverige är ett attraktivt land dit människor vill komma för att leva, bo och arbeta i.

Den kanske största utmaningen under de kommande årtiondena är den demografiska utvecklingen. Om bara tio år kommer andelen av befolkningen som är äldre än 65 år att öka mycket kraftigt jämfört med dem i yrkesverksam ålder. Redan nu ser vi hur det kommer att vara brist på flera yrken och därför blir det än viktigare att öppna för nya initiativ och influenser. Bristen på arbetskraft riskerar att drabba tillväxten och skatteunderlaget för att finansiera en högkvalitativ välfärd.

Genom att fortsätta vara ett attraktivt land att flytta till, kan Sverige fortsätta locka arbetskraft från andra länder. Det kommer att vara nödvändigt för att täcka den arbetsbrist som mycket snart är verklighet. För att effektivt ta tillvara arbetskraft från andra länder är det viktigt att den som kommer till Sverige får så snabb och bra start som möjligt. Arbete och språkkunskaper måste stå i fokus från dag ett. Därför måste SFI-utbildningen ständigt utvecklas. Fokus på ökande delaktighet i arbetslivet ska vara centralt.

I Sverige drivs över 70 000 företag av personer med utländsk bakgrund. Tre fjärdedelar av alla utlandsfödda ungdomar kan tänka sig att starta företag. Den potentialen måste tas till vara och Alliansregeringens satsningar på nybyggares företagande, allt från nystartkontor till enklare kreditgivning, syftar till att göra det mer attraktivt att starta eget.

Hindren för företagande måste röjas undan och genom att minska det kapital som krävs för att starta företag, har steget till företagande redan förenklats. Många företagare upplever regelbördan som ett hinder och därför är målet att minska krångelkostnaderna med 25 procent. Därtill kommer skattelättnader som riktar sig till unga personer på nästan 10 miljarder kronor. Nya anställningsformer som egenanställning, är en väg till att förenkla steget till företagande.

Nybyggandets potential är en förutsättning för att trygga framtidens välfärd. Då behövs det en fortsatt tydlig kurs framåt för att sätta företagandet som jämbördig norm med anställning.

Daniel Kristoffersson och Magnus Hansson, IF Metall nämner några exempel av ekonomiska frizoner som inte har med Göteborg att göra. De undviker att nämna Frankrike – det exempel som Göteborgs kommun lutar sig mot – eftersom det får deras kritik att falla platt.

Då Göteborgs kommunstyrelse härom året tog del av resultatet i den ’Franska modellen’, visade utvecklingen av förstaden och ekonomiska frizonen Vaulx-en-Velin (en förstad till Lyon) många positiva erfarenheter. En slutsats var att för att nå framgång var ett lokalt politiskt mandat och engagemang nödvändigt. Vidare är det i ett frizonsområde viktigt att just de boende ska komma i fråga för skattelättnaderna. Det är också självklart att det inte får bli frizoner som frångår eller motarbetar facklig verksamhet, kollektivavtal eller miljölagar.

Det är angeläget att aktivt finna nya metoder att bryta utvecklingen med det utanförskap som följer av att ett område präglat av hög arbetslöshet och låg ekonomisk utveckling. Här står Göteborg inför en stor utmaning. En möjlig väg är en modell som bygger på att stärka områdets egen bärkraft och attraktionsvärde. Detta har man tidigare nått framgång med i bland annat Frankrike som var tidigt ute med ekonomiska frizoner.

Frankrike har uttalade mål med sitt stadsbyggande att minska sociala problem som boendesegregation, våld samt skillnader i utbildnings- och sysselsättningsnivåer. Därför fick landet 1996 tillstånd av EU att pröva det man kallade ekonomiska frizoner (Zones Franches Urbaines, ZFU) för att locka företag att placera sin verksamhet i utsatta områden. Syftet var att långvarigt öka förvärvsgraden i dessa områden. För att ett område skall bli klassat som ZFU krävs att det präglas av hög arbetslöshet, signifikant ung befolkning, få högskoleutbildade samt att skattepotentialen i området är låg bland invånarna.

Således måste flera kriterier uppfyllas för att få de fördelar som erbjuds en ekonomisk frizon. Ett tydligt krav för att ett företag i området skall kunna bli föremål för ekonomiska fördelar, är att en tredjedel av anställningarna sker från området.

Enligt det franska exemplet reducerades arbetsgivaravgiften med 100 procent under maximalt 5 år i en ekonomisk frizon. Därefter trappas arbetsgivaravgiften stegvis upp under 3 år för företag med fler än 5 anställda och under 9 år för företag med färre än 5 anställda. I Frankrike finns idag 85 ZFU med en sammanlagd befolkning på drygt 1,5 miljoner människor.

Detta är ett exempel på hur det skulle kunna göras. Viktigast är att finna de undantag och incitament som leder till att fler personer inom det aktuella området kan anställas, för att säkerställa att målet med en ökad förvärvsfrekvens självförsörjning skall nås.

En ekonomisk frizon kan bidra till att skapa konkurrenskraft och därmed lockas företag att stanna eller nyetablera sig i området. Drivkrafterna att anställa personer i områden där förvärvsfrekvensen normalt sätt är låg skapar möjlighet att bryta segregationen och öka inflyttningen till dessa. Utöver de goda sociala effekter som människor kan känna genom att komma in i egen försörjning, blir det dessutom minskad efterfrågan på sociala ersättningar. Däri ligger också kompensationen för uteblivna skatteintäkter.

Då Göteborg är en av de städer som troligen skulle ha störst utdelning av de möjliga förbättringarna som denna modell skulle kunna erbjuda borde staden verka för att utreda hur en liknande modell skulle kunna utvecklas för Göteborgsområdet. Regeringens signal att starta upp nystartzoner är en möjlighet som Göteborg inte har råd att missa.

Varje vecka kommer nya rapporter om den snabba vändningen i svensk ekonomi där Sveriges tycks prestera bäst inom hela EU. Tillväxten på nästan 7 procent för tredje kvartalet är i klass med det snabbväxande Asien och staten väntas göra överskott i år, samtidigt som företag och privatpersoner känner framtidstro. Arbetslösheten faller och för de kommande två åren bedömer Arbetsförmedlingen att 100 000 jobb växer fram.

Företagarbarometern visar på en ökande optimism bland landets företagare, inte minst i Västsverige. Orderingång, lager och utsikterna för nyanställningar ser allt bättre ut. Efter fordonskrisens kaos reser sig nu det västsvenska företagandet. Sverige går som tågen borde göra.

Finansminister Anders Borg har med ansvarslinjen lotsat Sverige genom den värsta finanskrisen på årtionden. Svenska folket valde att behålla Alliansregeringen med Borg vid rodret, och nu gäller fortsatt ansvarstagande.

Sverige är nu Europas skyltfönster, men det finns flera faror mot de goda framtidsutsikterna. Roten till det onda återfinns främst i andra länder. Om andra länder går omkull eller drabbas av bakslag kommer det att märkas i Sverige genom en svårstoppad kedjereaktion. Det är en anledning till att Sverige bidrar till att stärka Irland med lån.

Att fortsätta utvecklas på hemmaplan är nyckeln till vidare framgång. För att ta ytterligare kliv framåt behöver Sverige fler företag med nya idéer och innovationer. Sverige behöver tänka nytt i såväl inlandet som städerna, inte minst om jobben ska fortsätta bli fler. I vissa fall handlar det om kapitalförsörjning. Mer pengar till export- och investeringskrediter underlättar för fler att vidga sina marknader och i praktiken ha råd att omvandla idéer till verklighet. Det behövs bättre förutsättningar för företagsinkubatorer, vilket inte minst kommer unga blivande entreprenörer till nytta.

Vidare kommer Alliansregeringen att fortsätta med regelförenklingsarbetet. Det gäller att med viss finess göra regelverken mer begripliga och avskaffa onödigheter samtidigt som viktig lagstiftning inte urholkas.

Med ett förstärkt företagsklimat kan ny teknik – inte minst inom miljöområdet – växa fram. Oprövad teknik kräver mod och hårt arbete att förverkliga. För framtida generationer kan det visa sig avgörande om Sverige får fler framgångsrika miljöteknikföretag. En sund politik och ett ivrigt företagande är effektivt för att möta vår tids miljöproblem.

Att omvandla idé till verklighet uppfattas av många människor en omöjlig dröm. Vår politik tar sikte på att hjälpa fler göra verklighet av sina idéer. Det vinner hela Sverige på.

En av EU’s verkliga långbänkar är på nu äntligen på väg att lösas. Det handlar om att äntligen få på plats ett EU-patent, som efter decenniers ältande ska kunna gälla i alla de 27 medlemsländerna. Många små innovationsbaserade företag är extremt beroende av ett gemensamt patent, för att kunna ha råd att verka över hela EU.

Ett EU-patent skulle rejält stärka europeiska innovationers långsiktiga konkurrenskraft gentemot USA och Japan. Avsaknaden av ett enhälligt patentsystem är en stor svaghet för den europeiska ekonomin. I USA räcker det med ett patent medan det i Europa behövs ett patent i varje land vilket är både betydligt dyrare och mer komplicerat.

Språkfrågan har dock komplicerat och fördyrat patentansökningarna därtill är även rättssäkerheten sämre i Europa då EU saknat ett heltäckande domstolssystem som smidigt kan lösa patenttvister. Hittills har många regeringar inte velat öppna upp för en överstatlig lösning för att lösa upp knutarna kring språk- och domstolsfrågan.

Nu står patentfrågan inför ett genombrott, mycket tack vare Sveriges insatser under EU-ordförandeskapet hösten 2009. Genom att lyfta ut den politiskt känsliga språkfrågan lyckades handelsminister Ewa Björling ena EU:s inre marknadsministrar om allmänna riktlinjer för ett EU-patent som ska gälla i alla 27 medlemsländerna. Man antog också slutsatser om ett nytt europeiskt domstolssystem för lösning av patenttvister.

Nu handlar förslaget om att patentet ska finnas på de tre språken engelska, franska och tyska. Det är rimligt då majoriteten av patenten inom EU söks på dessa tre språk. Endast Spanien och Italien motsätter detta och argumenterar för att det antingen ska vara enbart engelska eller krav på alla medlemsspråk.

Enligt fördraget finns det dock en möjlighet för majoriteten av länderna att med fördjupat samarbete, själva gå före och fatta ett beslut. Beslutsformen ”fördjupat samarbete” har skapats just för att en minoritet inte ska kunna stoppa en majoritet att gå längre på ett område som bedöms vara i linje med EU:s övergripande mål.

Vid det snart förestående mötet med EU’s inre-marknadsministrar kommer frågan åter att tas upp. Även om Italien och Spanien ställer sig vid sidan av uppgörelsen, skulle tillvaron förenklas betydligt för alla de mindre företag som siktar utanför det egna landets gränser.

Sverige är i dag världens näst mest konkurrenskraftiga land och det mest innovativa landet i EU, och har alla förutsättningar att nå världstopp i båda disciplinerna. För att nå dit hän kommer alliansregeringen att arbeta vidare för fortsatt fler regelförenklingar på den inre marknaden, bra frihandelsavtal och ytterligare undanröjande av handelshinder. Men först väntar en patentlösning som får EU’s innovatörer att tala samma språk.

Härom dagen fick jag debutera som ståuppare på Tidbloms Comedy Club. Underbar stämning och så tvärtom mot alla andra politiska framträdanden. Tack till världens bästa publik som tog emot en lyckad stage dive!

Stand up del 1

Stand up del 2

Kommunalrådet Jonas Ransgård (M) och riksdagsledamoten Hans Rothenberg (M) besökte i veckan Oceanbryggeriet i Göteborg för att tala om alliansens föreslagna höjning av alkoholskatten.

- Alliansens valmanifest är ett starkt jobbmanifest med ett undantag, den höjda alkoholskatten, säger kommunalrådet Jonas Ransgård (M).

Alliansens valmanifest innehåller ett förslag till en 13-procentig höjning av punktskatten på alkoholhaltiga drycker. Den höjda alkoholskatten är tänkt att minska alkoholkonsumtionen och förbättra folkhälsan, men Jonas Ransgård (M) och Hans Rothenberg (M) menar att höjningen kan ha motsatt effekt.

- En höjning av alkoholskatten kommer leda till minskad försäljning på systembolaget, men också till ökad gränshandel och ökad försäljning av illegal sprit. Om vi nu vill gynna folkhälsan borde vi inte genomföra förslag som leder till sämre kontroll och dessutom minskat skatteunderlag, menar Jonas Ransgård (M).

- Vi riskerar arbetstillfällen. Höjningen slår hårt mot svenska alkoholproducenter, särskilt de mindre producenterna, exempelvis mikrobryggerierna, som har mindre marginaler, fortsätter Hans Rothenberg (M).

Mikrobryggerier i Sverige producerar ofta mindre kvantiteter till ett dyrare pris. Den höjda alkoholskatten leder därmed till en ännu större prisskillnad mellan mikrobryggeriernas produkter och den massproducerade ölen från utlandet. EU-lagstiftning tillåter emellertid progressiv punktskatt på öl där medlemsstater kan sätta lägre alkoholskatt på öl bryggt av oberoende små bryggerier med följande begränsningar:

• De nedsatta skattesatserna får inte tillämpas på företag som producerar mer än 200 000 hl öl per år.
• De nedsatta skattesatserna får inte sättas mer än 50 procent under den nationella standardsatsen för punktskatt.

Den progressiva ölskatten används bland annat i Tyskland, Storbritannien och Irland för att gynna den lokala dryckeskulturen. Jonas Ransgård (M) och Hans Rothenberg (M) vill nu undersöka hur detta kan genomföras även i Sverige.

- Mikrobryggeriernas lite dyrare produkter är inget som man köper om man vill “supa”, utan något man dricker om man vill njuta av en god lokalbryggd öl, oftast i ett socialt sammanhang. Mikrobryggerierna är inget hot mot folkhälsan, däremot är den höjda alkoholskatten ett hot mot vår lokala dryckeskultur som jag tycker vi ska värna om, avslutar Hans Rothenberg (M).

Utflaggningen av svensk sjöfart är ett bekymmer. Inte minst för Västsverige. Många faktorer har spelat roll och därför är det bra att regeringens utredning nu lyfter på alla stenar. Inflaggningen måste öka så att hela sjöfartsnäringen kan expandera.

Det är viktigt att en svenskflaggad kvalitetssjöfart har både hög miljö- och säkerhetsstandard för att vinna mark hos svenska och utländska transportköpare. Dessutom kan det öka möjligheten att öka inflytandet att påverka den internationella sjöfarten.

Mer kunskap och en bättre helhetsbild av förutsättningarna för svenskflaggad sjöfart behövs. Det är viktigt att kunna behålla sjöfartskunnandet i Sverige och förutsättningarna för vad ett internationellt register skulle innebära för svensk sjöfart göras behöver komma tydligt i dagen. Utredningen ska lämna förslag på åtgärder för att stärka konkurrenskraften för fartyg under svensk flagg och framför allt belysa risker och konsekvenser av en ökad utflaggning av svenska fartyg. Utgångspunkten är att det befintliga sjöfartsstödet även ska omfatta fartyg som flaggas i ett internationellt register.

De kollektivavtalslösningar och internationella konventioner som råder på arbetsrättens område och är bindande för Sverige, ska absolut respekteras. Skulle ett register hota den svenska sjöfartsnäringen skall det, i motsats till alla skrämskott, givetvis inte införas.

Tack vare sunda statsfinanser har Sverige snabbt kunnat resa sig från den globala finanskrisen och få en bra tillväxt i ekonomin. Med det följer också ökad efterfrågan på sjötransporter. För första gången sedan Sjöfartsverket omvandlades till ett affärsverk, har staten anslagit resurser till infrastruktur på sjöfartsområdet. Två miljarder satsas direkt och plussas indirekt på med ett antal miljarder på landinfrastruktur till hamnar och stråk till hamnarna.

I väntan på att alla turer kring en tonnageskatt landar, står Alliansen upp för en stark och konkurrenskraftig sjöfartsnäring. Vi tar också större ansvar än oppositionen för en stark svensk sjöfartsnäring. Starka offentliga finanser är nyckeln till en sjöfart som kan utvecklas. Det kommer svensk sjöfartsnäring att vinna på i längden.