Rödgrönt hot mot jobben i Göteborgs hamn

Det som skapat rikedom i Sverige, tagit oss ur fattigdom och byggt Göteborg och Sverige starkt är frihandel. För en stad som Göteborg är handel och sjöfart extremt viktiga, vilket vår hamn är ett tydligt exempel på. Kan då valutgången påverka framtiden för Göteborgs hamn?

Ja, på sikt spelar det roll för Nordens största hamn vilken inställning regerande partier har till frihandel. De partier som växte sig starka i europaparlamentsvalet är på olika sätt kritiska till fri rörlighet för såväl varor, tjänster, kapital och människor. Låt oss därför titta lite närmare på dessa partier.

Vänsterpartiet är kritiska till marknadsekonomi och internationell handel. De ser tullar och handelsbegränsningar som ett sätt att kontrollera ekonomin. Detta har visat sig vara förödande för merparten människor i de länder där dessa hinder tillåtits. Det omfattande frihandelsavtalet TTIP mellan EU och USA som börjat förhandlas, är (V) kraftfullt emot.

Miljöpartiet är också kritiska till internationell handel men med en annan motivering . Här är det närproduktion och minskade godsflöden som av miljömässiga skäl anses vara bäst. Trots att sjöfart är det mest miljövänliga sättet att transportera långväga ser (MP) det som principiellt viktigt att minska godsflöden såväl nationellt som internationellt.

Feministiskt Initiativ som efter en massiv mediaboost fick framgång i EP-valet, har ingen ekonomisk politik så här långt. (FI) har dock en tidigare (V)-ledare som nuvarande partiledare och har i de flesta frågor landat till vänster. Sannolikt ligger de närmare (V) än något annat parti i synen på frihandel.

Sverigedemokraterna, var står de? Här är det inte den fria rörligheten av varor som är problemet utan att människor och tjänster går över gränserna. Särskilt rörlighet in i Sverige.. Liksom (MP) är (SD) starkt tillväxtkritiska och därmed farliga för den frihandel som ger tillväxt och arbetstillfällen, och som även bidrar till innovation och öppenhet vilket i slutändan skapar välstånd.

Mot dessa står de fyra allianspartierna som är klart frihandelsvänliga. Detta är även Socialdemokraterna – förutom när det handlar om rörlighet av tjänster. Det visar sig tydligast i deras syn på arbetskraftinvandring, vilken man kraftigt vill begränsa. Sammantaget hotas frihandeln och därmed tusentals jobb i Göteborg om valresultatet från i maj skulle stå sig i riksdagsvalet.

Frihandel är rätt, såväl ideologiskt, ekonomiskt som moraliskt. Frihandel ger mer än bara tillväxt och arbetstillfällen. Den bidrar till kulturutbyte och ökad respekt mellan människor. När såg världen senast en väpnad konflikt mellan två utvecklade handelspartners? Det är denna välståndsskapande frihandel som de fyra mest framgångsrika partierna i EP-valet är emot. Minskad handel för Sverige skulle slå hårt mot vår välfärd. Det skulle också påverka Göteborgs Hamn med minskade godsflöden och färre jobb såväl i hamnen som i kringliggande näringar.

Om en röd-grön-rosa majoritet med svarta inslag blir verklighet, kommer det slå hårt mot Sverige i allmänhet och Göteborg i synnerhet. Vill vi se en stark utveckling av Göteborgs Hamn är ökad – inte minskad – handel receptet. Därmed finns ytterligare starka skäl till att kämpa för alliansstyre i såväl landet som staden.
Dags att gå från ord till handel.

Dela/Spara

Ett manifest i regnbågens färger

Det släpptes ett manifest idag – Alliansens valmanifest ”Vi bygger Sverige” http://www.alliansen.se/2014/09/vi-bygger-sverige-alliansens-valmanifest-2014-2018/ . Bland jobb, skola och ekonomi kan man även hitta en hel del HBTQ-frågor som lätt glöms bort i sammanhanget. Här några axplock ur den digra skriften som krönikören Bengt Held http://bengtheld.blogspot.se/2014/09/alliansens-nya-valmanifest-battre.html sammanfattat på sin blogg:

• Vi motarbetar fördomar och hat. Alla människor ska kunna känna sig delaktiga i vårt samhälle, oavsett religion, etnicitet, sexuell läggning eller kön.
• Vi välkomnar också att det växer fram alternativ, såsom äldreboenden med inriktning på särskilda diagnoser, språkgrupper eller med HBTQ-kompetens.
• Vi måste se särskilt allvarligt på brott som begås mot människor på grund av etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller könsidentitet. Hela Sverige ska vara ett tryggt land att leva i för alla och hatbrott hotar den tolerans och öppenhet som präglar och ska prägla Sverige.
• Unga HBTQ-personer ska kunna delta i idrotts- och föreningsliv utan att möta fördomar och diskriminering.
• Sverige ska i internationella sammanhang arbeta för att värna utsatta minoriteter…. Sverige ska fortsätta att bekämpa all form av diskriminering. Jämställdhet och kvinnors lika rättigheter är en av våra viktigaste demokratiska utmaningar. Detsamma gäller HBTQ-personers rättigheter varhelst de ifrågasätts.

Även på det här området har alltså Allianspartierna talat ur skägget. Vi väntar fortfarande på det allra  f-ö-r-s-t-a gemensamma utspelet om någonting från S, V, MP, FI och FY med flera.
Hur svårt kan det vara?

Urstarka finanser banar väg för fler jobb och en bättre välfärd

Nedanstående inlägg publicerades på GP Debatt webbsida 20 november.

Sverige har i dag Europas starkaste offentliga finanser vilket ger oss utrymme att lägga fram en budget som både ökar sysselsättningen och företagens konkurrenskraft samtidigt som välfärden stärks, skriver Hans Rothenberg och Jonas Ransgård (M).

Vi står upp för att den gemensamt finansierade svenska välfärden ska vara tillgänglig för alla genom livet och kännetecknas av trygghet och kvalitet i hela landet. Under sina två mandatperioder har Alliansregeringen gjort historiska satsningar där vi sedan 2006 tillfört 67 miljarder på vård, skola och omsorg. Vi fortsätter att satsa på kvalitet och effektivitet i vården och föreslår därför en flerårig satsning på vård av personer med kroniska sjukdomar och fler platser på hälso- och sjukvårdsutbildningar.

Alliansen är tydlig med att vi tillsammans går till val på en ansvarsfull ekonomisk politik som skapar fler vägar till arbete då detta är grunden för en fortsatt stark välfärd. Den resan börjar med Sveriges småföretagare och entreprenörer som utgör en viktig tillväxtmotor då fyra av fem jobb skapas här. Det är därför av största vikt att vi fortsätter utveckla ett företagsklimat som förenklar för företagare att starta och driva verksamhet.

Genom att införa ett investeraravdrag och sänka bolagsskatten samt arbetsgivaravgifter kompletteras tidigare åtgärder, såsom sänkt restaurangmoms, vilka tillsammans beräknas skapa nära 130 000 jobb. Vi fortsätter att underlätta företagens vardag i budgeten med målsättningen att fler ska våga språnget att förverkliga drömmen om att starta företag om trösklarna. Därför görs en översyn av högkostnadsskyddet för sjuklönekostnader och arbetar vidare med en dörr in för företagens uppgiftsinlämning till myndigheter. Dessutom införs riktade åtgärder för att främja kvinnors företagande, unga innovatörer och entreprenörskap på högskolor och universitet.

Fortsätter på inslagen väg

Under Alliansregeringens tid har hushållens ekonomi stärkts och på den vägen fortsätter vi. Därför införs nu en förstärkning av jobbskatteavdraget, höjd gräns för statlig inkomstskatt och sänkt skatt för pensionärer vilket ökar konsumtionsutrymmet och främjar handel och tillväxt samtidigt som vi uppmuntrar till arbete och gör att fler människor har mer att leva på av sin lön. Jobbskatteavdragen har sammantaget inneburit en extra månadslön om året för det arbetande Sverige. För en vanlig barnfamilj kan jobbskatteavdragen innebära ett välbehövligt tillskott på upp till 4000 kronor i månaden.

Mot detta står Socialdemokraterna som vill skicka in en chockstöt mot arbetslinjen och företagsamheten genom att höja såväl bolagsskatten som arbetsgivaravgiften för unga. När man dessutom kryddar anrättningen genom att fördubbla restaurangmomsen landar notan på ökade kostnader på över 30 miljarder kronor direkt riktade mot Sveriges viktigaste jobbskapande kraft. I ett möjligt samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet riskerar skattehöjningarna rusa upp mot 70 miljarder kronor och riskera bortåt 90 000 färre jobb. Alltså ett omvänt recept som gör det dyrare och svårare att starta företag och skapa fler jobb.

Det är nu gyllene läge att ta vara på Sveriges goda förutsättningar att med urstarka finanser kunna satsa när andra länder i vår närhet får bromsa och skära ner. Med Alliansregeringens budget som nu ligger på riksdagens bord tar vi moderater fortsatt ansvar för Sverige för fler jobb, ökad tillväxt och bättre välfärd.

Hans Rothenberg (M)
riksdagsledamot Finansutskottet

Jonas Ransgård (M)
vice ordförande Göteborgs kommunstyrelse

Nytt avdrag för investering gör fler till engagerade ägare

Nedanstående artikel publicerades i Entreprenör #9

Den 2 oktober beslutade riksdagen om införandet av det så kallade investeraravdraget som kan komma att spela en stor roll för små företag i tidiga skeden av sin utveckling. Investeringsavdraget tillfaller privatpersoner som satsar pengar i företag med färre än femtio anställda och en nettoomsättning på mindre än 80 miljoner kronor.

Avdraget motsvarar hälften av investeringsbeloppet upp till 1,3 miljoner. För den enskilde innebär det en skattelättnad upp till 195 000 kronor. Genom att uppmuntra till investeringar ökar avdraget tillgången till kapital för företag som ofta befinner sig i ett kritiskt skede av sin utveckling. Samtidigt blir det mer intressant för den utanför den inre kretsen i ett företag att stödja en affärsidé man tror på. En annan viktig dimension i kvartalskapitalismens tidevarv är bristen på det engagerade ägandet. Det är något som saknas på många håll men återfinns i flera av det stora familjeföretagen. Den som utifrån egen övertygelse satsar pengar på att stödja en affärsidé, gör det troligtvis mer långsiktigt och med större engagemang i företagets fortlevnad även om motsvarande belopp satsas på börsen. Investeringsavdraget är särskilt välkommet då det siktar in sig på att nyttiggöra det enskilda privata kapitalet.

Socialdemokraternas recept på kapitaltillskott handlar ofta om att staten och politikerna är bäst skickade till detta och att anonyma ansiktslösa system ger den bästa utvecklingen. I det resonemanget kan skatterna aldrig bli för höga och dessutom ska ett statligt innovationsråd med statsministern i spetsen stå för de nya idéerna, samtidigt som riskkapitalet ska tillhandahållas av statliga myndigheter. Att vi behöver en god infrastruktur för statligt riskkapital ifrågasätter ingen men vi riskerar att gå miste om väldigt mycket om inte även enskilda personer bjuds in att bidra med egna idéer och satsningar.

Hans Rothenberg (M)
Riksdagsledamot

Varför detta motstånd mot sänkt krogmoms?

Nedanstående artikeln publicerades på GT debatt (pappersupplaga) 13 november.

I den politiska debatten kan man under senare år skämtsamt konstatera att Socialdemokraterna gärna motsätter sig alla skattesänkningar – innan de genomförs. Det gäller såväl jobbskatteavdraget som den sänkta bolagsskatten.

Intressant nog gäller det dock inte den sänkta restaurangmomsen där det utlovats en återställare vid en S-regering efter nästa års val. Även den halverade arbetsgivaravgiften för unga skulle komma att höjas, något som i allra högsta grad skulle påverka hotell- och restaurangbranschen där många unga får sitt första jobb. Motståndet mot den sänkta restaurangmomsen är på ett sätt lätt att förstå. De som tycker att skatterna aldrig kan vara för höga ser varje skattesänkning alltid som en utgift, sällan som en satsning och aldrig som något som kan vara principiellt rätt och riktigt. Det gäller såväl sänkta skatter för vanligt folk som sänkt moms på restaurangmat.

Det som skiljer de två reformerna åt är att den förra har haft så påtaglig påverkan på människors ekonomi att det blir svårsålt att backa bandet tillbaka. Momssänkningen å andra sidan ses av kritikerna som en eftergift till ett särintresse, en reform som inte skulle sörjas av någon annan än de närmast berörda om den revs upp. Det är min och många andras fasta övertygelse att den bedömningen är helt fel. I själva verket är den sänkta restaurangmomsen ett skolboksexempel på vad som kan hända när företagen i en bransch får ett större ekonomiskt utrymme att använda till investeringar, nyanställningar eller till att sänka eller hålla tillbaka priserna för att locka fler kunder. Flera krögare har berättat om att de kunnat satsa på att utöka sin verksamhet tack vare den sänkta momsen. När reformen kom på plats fick även Tillväxtanalys i uppdrag att utvärdera den. En första delrapport kommer redan den 1 januari 2014. Det ska bli mycket intressant att se en total genomlysning av reformens effekter. Branschens intressenter har löpande kunnat redovisa mycket positiva resultat – Visitas senaste beräkningar visar på fler än 10 000 nya jobb sedan januari 2012 – men det är viktigt att få tydliga belägg på de totala effekterna.

Den faktiska nytta som momssänkningen skapat för branschen och alla som lever av eller kommer i kontakt med den, gör motståndet mot reformen svårare att förstå. De småföretagare som har fått bättre marginaler och alla de som gått från arbetslöshet till jobb tillhör inte något särintresse. Detta kommer alla vi som stöder reformen att ständigt påminna om.

Hans Rothenberg
Riksdagsledamot (M)

Huligalningar – hur tänker de?

Så har det hänt igen – ett gäng idioter som maskerade angriper motståndarsupportrar på en fotbollsmatch. Konstigt nog finns det de som kallar det del av en “läktarkultur”. I detta resonemang finns ingen logik, bara tragik.

Det finns ett mycket känt citat – med en något oklar historia – som i svensk översättning lyder ungefär: ”Det enda som krävs för att ondskan ska segra är att de goda ingenting gör.”

Orden leder kanske främst tankarna till de fasansfulla diktaturer som vi sett växa fram genom historien men principen bakom kan lika lätt appliceras på mycket som vi ser omkring oss i vardagen. Hur många visar egentligen civilkurage när en människa beter sig illa eller någon annan råkar illa ut? Och hur många vågar sätta ner foten när det är kompisen som gått över gränsen?

Med anledning av det sistnämnda blev jag minst sagt provocerad när jag i början av sommaren såg IFK-supportrar lägga upp ett foto på Facebook. Fotot var taget under en match och visade hur några höll upp en banderoll där det stod ”Sympati för de avstängda”.

Personligen gillar jag inte läktarvåld, osportsligt uppförande eller att man på annat sätt förstör för andra människor. Däremot älskar jag fotboll. För mig hänger de här sakerna ihop. Att gå på match ska vara kul, medryckande och spännande. Därtill ska idrottsarenor vara platser där man ska kunna känna sig trygg, dit även barn ska kunna komma och där man inte ska behöva oroa sig för att de andra på läktaren förstör matchen. Jag trodde det här var en ganska självklar inställning hos de allra flesta fotbollsfans. Därför blev jag både förvånad och besviken av den snabba moteld som kom när jag kommenterade Facebook-bilden med:

”Full sympati för IFK Göteborgs supporters. Noll sympati för de avstängda. Nu visar vi Sverige hur fotboll spelas på plan och på läktaren!”

Det gick snabbt upp för mig att det jag sagt inte alls var så självklart och istället blev det andra som provocerades. Replikerna handlade om att jag minsann inte kände de som blivit avstängda och att det fanns någon slags missförstådd läktarkultur som jag tydligen inte kände till. Detta trots att jag gick på min första fotbollsmatch 1969.

Allvarligt talat, är det så himla svårt att gå på match, bete sig som folk och inte bli avstängd från kommande hemmamatcher? Varför är det är hedervärt att slåss, storma planen och kasta bengaler omkring sig? Och på vilket sätt är det tänkt att dessa handlingar skulle stärka kapaciteten hos det lag man vill ska nå framgång? Hur hjälper man de man hejar på genom att dra på sitt eget lag sexsiffriga bötesbelopp bara för att man själv misslyckats med den egna potträningen?

Och jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan försvara andra som beter sig på detta vis och drar skada och skam över sitt eget lag och förening.

Jag säger det igen: Jag känner noll sympati för dessa avstängda figurer. Det är möjligt att det bland de avstängda finns någon enstaka som är lite mindre skyldig än någon annan, eller möjligtvis råkat befinna sig på fel plats. Jag köper det. Men, det beteende som leder till avstängningar är i allra högsta grad verkligt och det förstör så mycket. De människor som inte vet vad det innebär att vara en riktigt supporter förstör glansen på våra blå och vita ränder och gör den glädjeupplevelse det ska vara att gå på match så otroligt mycket dystrare. Just därför blir jag – och många med mig – provocerad av trasorna på läktaren med texten ”Sympati för de avstängda”.

Däremot känner jag full sympati för alla de supportrar, som likt du och jag, tar med sig både hjärta och hjärna för att stötta vårt lag när de gå på match. Hur svårt kan det vara?

Politisk speed-dating i Almedalen

Som vanligt är det full fart i Almedalen! Mellan de tre seminarierna igår lyckades jag ändå klämma in lite politisk speed-dating. Speed-datingen är en årlig tradition och arrangeras av Sällskapet Politik och Näringsliv. Syftet är att föra samman politiker och representanter för företag och ideella organisationer. Vad jag tyckte kan du läsa längre ner. Mer om evenmanget kan du läsa på Svenskt Näringslivs hemsida varifrån nedanstående text är hämtad.

“Riksdagsledamot Hans Rothenberg (M) är också på plats och har pratat med flera företagare. Han anser att företagsklimat handlar mycket om attityder på ett lokalt plan.

– Det gäller att se till så att myndigheter har en servicekänsla och att man följer upp och att länsstyrelser gör likartade bedömningar oavsett vart i landet man befinner sig.

Han berättar vidare att det är vardag för honom att träffa företagare, men att det vid ett sådant här tillfälle alltid kan dyka upp nya frågor som man inte har tänkt på tidigare. Bland annat har han pratat med Fortum om fjärrvärme, och vilka byggregler som omgärdar den processen runt om i landet.”

Här hittar du mig i Almedalen!

Nu har Almedalsveckan dragit i gång för i år. För egen del blir det en bred palett av ämnen som ska avhandlas. De seminarier där jag ingår som paneldeltagare ser du i listan nedan. Därutöver kommer jag förstås att besöka även andra evenemang. Det blir en spännande vecka att se fram emot!

Tisdag 2/7 08.00-09.15
Almega: ”30 000 nya jobb inom FM-Företagen”
Almegatältet, Wisby Strand
Tisdag 2/7 13.30-15.00 
Redarna: ”Svaveldirektivet – sanning och konsekvens”
Gotlandsbolagets trädgård, Hamngatan 1
Tisdag 2/7 15.15-16.45
BRG: ”Miljömålen kan skapa nya jobb och affärer – vad står i vägen?”
East Sweden Garden, Clarion Hotel Wisby
Onsdag 3/7 10.30-11.30
AstraZeneca: ”Global konkurrens och förutsättningarna för tillverknings- och exportindustrin i Sverige”
Hälsodalen, S:t Hansgatan 13
Torsdag 4/7 15.00-16.00 
Nyföretagarcentrum: “Finansiering är inte allt men ändå nödvändigt!”
Visby Hotel

Är det dags för Light Hour?

Det är återigen dags för Earth Hour och jag passar på att lägga upp en text på temat som jag skrev på Politikerbloggen för ett par år sedan. Budskapet är lika aktuellt idag!

Earth Hour – en mörkergärning som siktar fel

I en tid då fler delar av världen behöver mer av ljus, värme och energi manifesteras det nu på lördag med Earth Hour. Vi som har tillgång till energi uppmanas att släcka ned i hemmen och kommuner skall släcka gatubelysningen. Inte så mycket för att hjälpa dem människor som inte har ljus, värme eller energi, utan snarare för att döva dåliga samveten.

De akuta katastroferna i Japan för två år sedan har visat hur påtagligt vårt behov av energi är. Förutom den förödelse som jordbävningen och dess efterverkningar åstadkommit, ser vi hur människor inte kan förflytta sig då såväl elektriciteten är utslagen och fordonsdrivmedlen nu sinat. Människor som idag längtar efter ljus, värme och energi. Därför framstår Earth Hour som en missriktad och verkningslös handling då varken de krisdrabbade japanerna eller människorna i tredje världen, kommer att få en milliwatt mer att disponera under den timma då mörkläggningen äger rum.

Varför är det då fel att släcka ned under Earth Hour? Utöver att det är en verkningslös symbolhandling vet vi att avsaknad av ljus spelar stor roll för sociala beteenden. Merparten av inbrott, rån och våld mot enskilda sker i skydd av mörker. Den som vill andra illa har mörkret som sin bästa vän. Ljus ger trygghet på allmänna platser vilket inte minst de som utsatts för våldtäktsförsök kan vittna om. Därför blir det motsägelsefullt att svenska kommuner ska delta i Earth Hour genom att släcka ned gatubelysningen. Man gör alltså det offentliga rummet osäkrare under en timma då världen behöver mer ljus – inte mindre.

Jag tittar på den magnifika världskartan ”Jorden på natten” som visar hur ljus och mörker fördelar sig över klotet vid midnatt. Stora delar av världen strålar intensivt medan andra är mer eller mindre kolsvarta. Ett tydligt mönster är att det lyser som starkast där demokrati och marknadsekonomi slagit rot. Den bästa insatsen Sverige och andra välfärdsländer kan göra för att lysa upp den mörkare delen av världen, är att bistå med att utveckla handel och spridandet av demokrati. Handel med svenskt kunnande inom energi och clean tech öppnar möjligheter för fler i världen till en bättre tillvaro. En betydligt klokare väg att gå än att släcker ned här hemma vilket inte gör världens mörklagda platser ett ljusare.

Earth Hour blir därför ett missriktat spektakel då världen snarare behöver mer el, ljus och värme för att bygga välfärd och trygghet. Därför borde istället proklameras en ”Light Hour”. En timma som fokuserar på möjligheterna för verklig upplysning – inte passiv symbolhandling. På lördag kväll klockan 20.30 tänder jag upp och fortsätter verka för att ljus och värme skall nå fler delar av världen.