Dags att göra rent hus med fördomarna

Jo men, fördomar kan man möta lite varstans. De dyker upp både i politiken och privat. Så som  den 18 april då jag skrev ett debattinlägg i GT på temat ”alla jobb behövs”. I tidningen fick inlägget lite oturligt rubriken ”Alla yrken är lika fina” vilket kanske inte är riktigt samma sak. I ordet ”fina” finns en underton av status när mitt debattinlägg snarare gick ut på att påpeka hur tråkigt det är att Socialdemokraterna i sin närings- och arbetsmarknadspolitik så tydligt verkar döma ut jobb – välbehövliga jobb – som inte kräver så lång utbildning. För dem är tydligen det där med statusen ganska viktigt.

Några dagar senare fick jag ett svar av signaturen Sara Hansson. I sin replik fäster sig Sara vid just ordet ”fina” och uppehåller sig kring synen på jobb med olika status, som hon hävdar visst ses som olika ”fina”. Hon bekräftar också min tes om att många inom socialdemokratin och övriga vänstern har en bild av att vissa jobb inte borde finnas. Sara tar upp exemplet med de kvinnor (företrädesvis) som jobbar med hushållsnära tjänster och hennes sätt att resonera är slående, om än inte nytt eller ovanligt.

Helt klart är att det av någon anledning anses väldigt förnedrande att arbeta med att städa en annan människas hem, på ett helt annat sätt än om det gäller kontor, sjukhus eller offentliga platser. Att vara ”för fin” för att städa själv (Saras ord, inte mina) ses som djupt upprörande trots att ingen som lämnar in kläder på tvätt anklagas för att vara för fin för att tvätta. Ännu märkligare ter sig tanken att den som stannar till vid thairestaruangen på vägen hem för att köpa mat skulle anklagas för att vara för fin för att laga mat.

Motståndet till RUT-avdraget i synnerhet och branschen för hushållsnära tjänster i allmänhet bygger helt uppenbart på en syn på den som städar som underordnad, utsatt och ur stånd att kunna fatta vettiga beslut om sitt eget liv. Den synen delar inte jag. Det kan också vara relevant att fråga sig om man skulle se på samma sätt på en man? Hur är det med den oftast manlige rörmokaren som kallas in vid ett föga glamoröst avloppsproblem?  Är han utnyttjad och underordnad den som betalar för tjänsten? Är han, för att låna Saras ord i ”ett annat slags utanförskap” på grund av sin ställning och sitt yrke?

Det finns två problem med Saras och andras sätt att resonera kring hushållsnära tjänster. Det första är att logiken alltid faller samman när man jämför städerskan med andra yrkeskategorier av vilka vi också köper tjänster – i eller utanför hemmet. Det är då det blir tydligt att hela reaktionen är en ryggmärgsreflex som bygger på känslor och associationer till forna tiders pigor och hushållsbiträden. Att man genom att ständigt föra fram den här typen av bilder gör sig skyldig till att förminska det arbete som städerskan utför snarare än att befria henne från hennes påstådda ok verkar man inte fundera så mycket på.

Det andra problemet med nedvärderingen av de hushållsnära tjänsterna gäller egentligen alla de yrken som jag syftade på i min ursprungliga artikel, d v s de som Socialdemokraterna ser lite som en skamfläck på det tänkta Sverige där precis alla ska jobba med något högteknologiskt. Man har helt enkelt glömt bort att den berömda klassresan faktiskt består i att människor reser. Från punkt A till B, eller via punkterna C, D och E. Istället ser man alltför ofta på människors liv och yrken som statiska. Man glömmer bort att alla människor ständigt befinner sig på resa. Kvinnan eller mannen som stolt arbetar med att göra fint i andra människors hem kanske nyss har fått sitt första jobb efter några år i Sverige. Om fem år kanske de äger en egen städfirma.

Genom att konsekvent nedvärdera betydelsen av de jobb som är möjliga för många att ta, oavsett bakgrund eller utbildning glömmer man bort att livet och karriären för de flesta kan och bör få handla om förflyttning, att vi lever i en värld där allt färre människor har samma yrke – än mindre samma jobb – hela livet. Men karriärstegen blir betydligt svårare att klättra om man plockar bort hälften av pinnarna och istället ber människor att hoppa.

Och för den som undrar: Nej, jag anlitar inte städtjänst eller gör några RUT-avdrag för egen del. Det har bara inte blivit av. Till dess det blir ändring på det torpet gör jag rent hus själv. Både här hemma och med fördomarna var de än dyker upp.

Dela/Spara

Dags att bryta ty(s)tnaden

Under de närmaste dagarna kommer det vara skarpt läge som gäller för socialdemokraternas ännu oprövade partiledare Stefan Löfven. Idag är det första maj då Löfven håller sitt tal i min hemstad Göteborg. Dagen därpå presenterar socialdemokraterna sin skuggbudget. En del har förstås redan släppts men vi är nog många som är nyfikna på vad som återstår att presentera.

Det är nämligen nu allt ska bli lite mer ”på riktigt”. Smekmånaden som varat sedan partiledarbytet i januari kommer antingen att få ett tvärt slut om de konkreta förslagen befinns vara för få, för skrala eller för konstiga. Eller så blir de närmaste dagarna en framgång för Löfven. Kanske finner många presumtiva (S)-väljare det fortfarande vara en tillräcklig bedrift att Stefan Löfven inte är Håkan Juholt. Oavsett vilket ger veckan som kommer en indikation om var konfliktytorna i svensk politik kommer att finnas framöver.

Under våren har nyheterna kring Stefan Löfven annars främst handlat om två saker: Socialdemokraternas framgångar i opinionsmätningarna och Löfvens tystnad (och till viss del om sambandet däremellan). Så många konkreta politiska signaler har vi inte fått ännu. För att försäkra mig om att jag faktiskt inte missat något tog jag en titt tillbaka i mediearkiven för att ta reda på vad det är Stefan Löfven sysslat med under sin första tid som partiledare. Här är resultatet:

Detta har hänt

27 januari
Stefan Löfven väljs till partiledare. Installationstalet beskrivs som klassiskt socialdemokratiskt utan spår av den juholtska yvigheten. Tryggt och stabilt men kanske inte så spännande.

31 januari
Under den nordiska fackliga samorganisationen Samaks årsmöte berättar Stefan Löfven att Sverige behöver en mer aktiv näringspolitik och att företagen inte är ett särintresse. Efter detta verkar bilden av den näringslivsfrämjande Löfven sätta sig. Vad som ingår i en mer aktiv näringspolitik framgår inte.

12 februari
Löfven deltar i SVT: Agenda. Statsvetaren Ulf Bjereld kommenterar framträdandet i Expressen: ”Han ställde sig med stor skicklighet väldigt avvaktande i många frågor.”

17 februari
Efter att ha mumlat något om en bred överenskommelse om kärnkraften i Agenda drabbas Löfven av en kritisk artikel på DN Debatt signerad Per Gahrton och Maria Wetterstrand. Jobbigt.

20 februari
Stefan Löfven gör ett framträdande på Karolinska Universitetssjukhuset och berättar att han tänker inleda en innovationsresa runt i landet och efterfrågar en by statlig nationell strategi för innovationer. Kul att Löfven gillar innovationer. Det gör jag också. Men vad exakt som ska göras så mycket bättre och annorlunda än idag är svårt att luska ut.

21 mars
På ett TCO-seminarium berättar Löfven att han håller fast vid att den halverade arbetsgivaravgiften för unga ska slopas. Hur det ger fler jobb för unga är vi många som fortfarande undrar över?

24 mars
Expressen/GT bjuder på ett reportage om Löfvens tystnad och har frågat folk på stan om de minns något som Stefan Löfven har sagt offentligt. En minns ”oklara besked om kärnkraften” och övriga fyra minns ingenting. Anette Jansson, 43, kommenterar det hela med ”Det är förstås konstigt.” Eller inte?

31 mars
Enligt en intervju i DN verkar Stefan Löfven ha tröttnat på tjatet och säger ”Moderaterna har tillsatt arbetsgrupp efter arbetsgrupp mitt under brinnande mandatperiod. Så sitter de och säger att vi ska ha fullödiga svar på allting.” Nja, nu gör väl Moderaterna mer än att tillsätta arbetsgrupper. Vi har en alliansregering som styr landet, Socialdemokraternas och de övriga oppositionspartiernas uppgift är att berätta vad de vill göra annorlunda.

2 april
Under ett framträdande i Vilhelmina berättar Löfven att han hittat ett reformutrymme på 20 miljarder mer än regeringen. Var då undrar man?

4 april
I en intervju i SvD bekräftar Löfven tidigare uttalanden om att (S) siktar på en egen minoritetsregering. Intressant strategi.

14 april
Löfven pressas av partikollegerna i Skåne under sitt besök på distriktskongressen i Helsingborg. De skånska socialdemokraterna vill stoppa vinstuttag i företag som bedriver verksamhet inom välfärden. Löfven svarar träffande: ”Jag har inte alla svaren ännu.” Till Kvällsposten senare säger han däremot: ”Går du med vinst, så kan du återföra vinsten.” Detta står i bjärt kontrast mot det som sades i en intervju med Dagens Samhälle den 3 april då Löfven menade att (S) är för valfrihet och ser positivt på att det finns alternativ. Tydligt är att detta är en fråga som besvärar såväl partiledaren som hela partiet.

17 april
Stefan Löfven släpper tillsammans med nya ekonomisk-politiska talespersonen Magdalena Andersson en bomb på DN. Debatt med uttalanden som ”Människor har ett eget ansvar för att bli anställningsbara”. En inte extrem idé egentligen men frågan är om någon allianspolitiker hade kunnat säga detsamma utan att omedelbart avkrävas avbön?

Under den senaste veckan har då godbitarna från Socialdemokraternas skuggbudget börjat släppas. Det vi vet hittills är att vägen framåt delvis stavas:

  • ett avskaffande av jobbskatteavdrag för dem med inkomster över en miljon
  • dubblerad arbetsgivaravgift för unga
  • höjd krogmoms (trots att mycket redan tyder på att den sänkta krogmomsen fått effekt)
  • något som heter ”utbildningskontrakt för unga”

Var detta slutar får vi snart reda på. Stefan Löfvens dagar under radarn är, som sagt, räknade.

Apropå det där med att bryta tystnaden vill jag även med detta blogginlägg meddela att det gäller även undertecknad. Nu blir det nämligen fart på bloggen igen efter en tid på sparlåga.