Regeringen satsar på Göteborg i budgeten

Idag presenterar alliansregeringen sin budget. Följande utmärkta budgetsatsningar faller ut för Göteborgs del:
- Dubbelspåret mellan Göteborg-Borås som kommer att utveckla arbetsregionen.
- Stimulanser till Nordost och Biskopsgården för att stärka upp utanförskapsområden.
- Chalmers anslag ökar till grundutbildningen och praktikplatser till sjöfartsutbildningarna. Därtill nya platser på civilingenjörs- och på högskole- ingenjörsutbildningen.
- Dessutom får Göteborgs Universitet utökat anslag till grundutbildningen och särskilda satsningar på utökad läkar-, tandläkar- och sjuksköterskeutbildning samt konstnärlig forskning.
Detta är bra för Göteborg och därmed också bra för Sverige!

Dela/Spara

Det ekonomiska klimatet i Europa

Den här texten finns också att läsa i det aktuella numret av Fakta & Synpunkter.

Det rör onekligen på sig i Europa. Rörelser som bevakas av oroliga politiker, finansexperter och medborgare. Utanför Sverige är det ekonomiska klimatet klart ansträngt med fortsatt turbulens där eurozonens ekonomier krymper. Och i vissa länder kan man tala om en verklig recession. Välkommen du sköna höst…

Men det ser inte mörkt ut överallt. Sverige visar tillsammans med Tyskland fortsatt stark motståndskraft. Sysselsättningen fortsätter att öka samtidigt som exporten och den inhemska efterfrågan är stabil. Sveriges offentliga bruttoskuld är bland världens absolut lägsta och BNP-tillväxten är högst i Europa och starkare än i USA och Japan. Med denna position av starka offentliga finanser har Sverige nu handlingsfrihet och möjlighet att hantera den finansiella turbulensen i krisens spår. Det öppnar också upp för att ytterligare stärka Sveriges position genom viktiga framtidssatsningar på infrastruktur, forskning och investeringar som ger jobb,
ökad tillväxt och bättre välfärd i hela landet.

Men det förutsätter också att vi fortsätter att värna om goda säkerhetsmarginaler. Trots Sveriges starka utgångsläge kommer orosmolnen förr eller senare att dra in även hos oss. Medan Sverige har en fortsatt motståndskraftig ekonomi går utvecklingen inom eurozonen åt fel håll. Låt oss därför titta närmare på några av de länderna.

Spanien har fått stödlån på upp emot 100 miljarder euro för att sanera bankerna. Det kan behövas då de spanska bankerna ökat sin upplåning för tionde månaden i rad. Totalt har spanska banker skulder på ofattbara tre biljoner kronor. Då den spanska ekonomin är tätt sammankopplad med många andra länder är det ytterst viktigt för Europa att man kommer på fötter. Framför allt finns oron i Frankrike vars banker har stora tillgångar i Spanien. Tillgångar som snart kan ha krympt likt ylle i en torktumlare.

Just kring Medelhavet är osäkerheten som allra störst där Greklands bekymmer är vida bekanta. Landet är i princip ”off track” inom alla områden. Inga strukturella reformer har gjorts och man vill genomföra sparprogrammet på fyra år istället för överenskomna två år. Den grekiska regeringens uppgift att visa handlingskraft och genomföra reformer, som kan återställa förtroendet inför omvärlden blir minst sagt tuff. Enda ljuspunkten i Sydeuropa just nu är Portugal där anpassningsprogrammen genomförs enligt plan.

De två viktigaste länderna för att euron ska kunna återhämta sig är ett hårt pressat Frankrike och ett Tyskland, som trots turbulensen får betraktas som eurokrisens vinnare. Där Frankrike har hög arbetslöshet har Tyskland EU’s lägsta ungdomsarbetslöshet med lägre arbetskraftskostnader än som var fallet med D-marken. De offentliganställdas löner kan nu öka med 6,4 procent över två år vilket till och med var mer än vad facket krävde.

Frankrike och Tyskland utgör hela EU-projektets bärande axel. Om någon av dem vacklar påverkar det resten av Europas halvmiljardbefolkning. Därför kommer framför allt Tyskland att fortsätta hålla fördämningarna genom att inte släppa taget om de länder som Frankrike är särskilt sårbara gentemot. Det ställer också krav på att den socialistiske presidenten Hollande inte bara ökar skatteintäkterna, utan också hanterar de offentliga utgifterna och den skyhöga statsskulden.

Så till frågan alla ställer – kommer Grekland att lämna euron och kommer valutan att krascha? Mitt svar på båda frågorna är i dagsläget, nej. För det första är europrojektet fyllt av prestige. Det tog decennier av ansträngningar att få valutan på plats. Dessutom är omställningen för ett land som startar upp en egen valuta ytterst krävande. Konsekvensen blir knappast att man stärker sin position utan snarare lämnas åt sitt öde att restaurera landet med egna pengar som ingen annan vill ha. Det talar emot att eurozonen aktivt skulle släppa Grekland och även emot att Grekland skulle ha mycket att vinna på egna ben. Även ECB-chefen Mario Draghi uttalade nyligen sin ambition för att med all medel rädda euro-samarbetet.

Krisen i Europa kommer att fortsätta under överskådlig tid och EU-ordförande Herman van Rompuy’s ambitioner om en mer samordnad ekonomisk politik för främst euroländerna kommer att bli en stor ”snackis”. Någonstans testar han där hur stark den gemensamma ambitionen hos medlemsstaterna verkligen är. Välkommen du sköna höst…

Sjöfartens framtid är mer än nostalgi

Nedanstående text publicerades på GT:s debattsida den 1:a september.

I förra veckan kom beskedet om att anrika Broström, idag en del av Maersk-koncernen, lägger ner sin verksamhet i Göteborg och flyttar kontoret till Köpenhamn. Nyheten följer på ytterligare ett dystert besked gällande Transatlantic, ett av Sveriges största rederier. De flaggar nu ut fyra fartyg till Gibraltar och Nederländerna och 25 svenskanställda sjömän förlorar sina jobb. Hos Broström påverkas 41 tjänstemän.

Det vi ser nu är inte enbart en konsekvens av stora eller plötsliga förändringar av sjöfartens villkor, utan också resultatet av en utveckling som pågått länge. Men det är en utveckling som går att vända.

Hos oss göteborgare finns många hjärtan som klappar för den sjöfart som byggde vår stad. Minns hur jag själv som sexåring stod uppe vid sjöfartsmuséet och vinkade till storebror som rattade paradfartyget Hondo vid dess jungfruresa ut ur hamnen. Men det är inte av nostalgiska skäl som vi måste prioritera sjöfarten utan för att det handlar om hela Sveriges livskraft. Det behövs engagemang och vilja att följa de nya strömmar som är framtiden för Sveriges viktigaste transportmedel.

Sverige är ett land med speciella förutsättningar i form av en liten befolkning spridd över en stor yta. 90 procent av de varor som kommer till eller lämnar Sverige gör det vattenvägen, vilket gör sjöfarten strategiskt viktig för flödet av varor. Även inom landet ställs stora krav på transporternas logistik fungerar effektivt. Framför allt måste samspelet mellan vägnätet, järnvägen och sjöfarten fungera för att Sverige ska fortsätta att vara ledande kunskaps- och industrination.

Samma vattenvägar som öppnar dörrar mot världen gör dock också att sjöfarten med lätthet kan söka sig till utlandskontrollerade huvudmän. Konsekvenserna för Sverige som ett sjöfartsberoende land, blir då att kunskapen rinner bort mellan fingrarna från oss. Jag vill inte se ett Sverige där vårt strategiskt viktigaste transportslag på sikt alltmer verkar utan svenskt handlag, kunskap och inflytande.

Regeringen lägger i höst fram sin sjöfartsstrategi. Den är emotsedd av en stor del av landets viktiga industrier från Domsjö och SCA i Västernorrland till ABB i Mellansverige och de svenska institutionerna SKF och Volvo i Västsverige. Och inte minst av de hamnar utmed Sveriges kust som utgör kranskärlen för Sveriges exportindustrier.

Sjöfartsstrategin måste skicka tydliga signaler till alla de företag som vill och måste gå vattenvägen från Sverige. Den framtida utvecklingen kräver konkurrenskraftiga villkor och förutsättningar att hävda sig av egen kraft. Sjöfarten ska inte bli särbehandlad. Den ska ha rimliga, relevanta och konkurrenskraftiga villkor.

Jobblinjen är inte begränsad till det som händer på fast mark. Den flyter i och kring Sverige och utgör en oumbärlig del av det blodomlopp som är förutsättningen för hela landets näringsliv. Hur vi nu väljer att gå vidare är helt avgörande för framtidens svenska sjöfart.

Hans Rothenberg (M)
Riksdagsledamot från Göteborg