Vi är redo för nystartszoner

Denna text publicerades på SvD Brännpunkt den 18 oktober 2012.

Nystartszoner skulle kunna vända den bristande integration som finns i våra större städer. Det handlar om att ta bort en del av de hinder som hämmar framväxten av företag och nya jobb. Vi vill uppmana regeringen att göra verklighet av en reform som kan få stora positiva effekter för hela samhället, skriver lokala moderata politiker i Göteborg och Malmö.

I Sverige har många grupper haft betydligt svårare att komma in på arbetsmarknaden än vad de skulle ha haft i andra länder.
Nystartszoner är ett begrepp som med jämna mellanrum dykt upp i debatten under senare år. Statsminister Fredrik Reinfeldt förde det på tal under sin regeringsförklaring 2010 och så sent som för några månader sedan skrev finansminister Anders Borg och den nyligen bortgångne riksdagsledamoten Johnny Munkhammar (M) en artikel på samma tema, med anledning av en nyligen överlämnad utredning om nystartszoner (Expressen 10/8).

Som representanter för två av Sveriges tre största städer – Göteborg och Malmö – följer vi noga utvecklingen. Vi ser att nystartszoner utgör ett handfast sätt att vända den bristande integration som följer av fyrtio års misslyckad politik.

Vi är stolta över våra städer som är hem till många kreativa och inspirerande människor, företag och miljöer. Men Malmö och Göteborg är inte bara två av Sveriges främsta motorer för tillväxt och innovation, utan även hem för några av de områden där utanförskapet gör sig påmint allra tydligast. Den sittande rödgröna majoriteten på respektive ort har hittills misslyckats med att rubba den trend som skapar en alltmer tydlig klyfta rakt igenom våra städer. Nystartszoner kan här vara ett kraftfullt redskap för att vända utvecklingen.

Nystartszoner handlar framför allt om att skapa rätt förutsättningar. Det finns politiska krafter i Sverige idag som väljer att lägga ansvaret för de integrationsproblem som finns på människorna som kommer hit. I praktiken spelar det dock mindre roll varifrån människor kommer och desto mer var de hamnar. I Sverige har många grupper haft betydligt svårare att komma in på arbetsmarknaden än vad de skulle ha haft i andra länder. En viktig förklaring till detta är sannolikt den svenska arbetsmarknadens funktionssätt som gör det dyrt att anställa och därmed missgynnar den som saknar rätt förutsättningar att konkurrera om jobben.

Samtidigt varierar villkoren kraftigt även inom Sverige. En studie som följde de bosnier som kom till Sverige 1993–94 fann stora skillnader beroende på vilken kommun de kom till. Förvärvsfrekvensen bland vuxna män varierade mellan så lite som 10 procent i vissa kommuner och så mycket som 80 procent i andra kommuner. Dessa exempel visar hur stor roll den lokala miljön spelar. Det gör det också rimligt att anta att det finns ett stort utrymme för förbättringar på de platser där arbetsmarknaden fungerar sämre. Nystartszoner handlar just om att ta bort en del av de hinder som hämmar framväxten av företag och nya jobb och är ett redskap för att öppna möjligheter.

Nystartszoner har med framgång prövats i länder som Frankrike och Storbritannien. Huruvida reformerna gör skillnad beror dock på hur nystartzonerna utformas. Kommunernas fulla medverkan är nödvändig för att förbättra de lokala villkoren och helt avgörande för det slutliga resultatet. Den kommun som inte ser sin egen del i ansvaret för att läget ser ut som det gör kan inte räkna med att införandet av nystartszoner kommer att lösa alla problem.

Införandet av nystartszoner är ett långsiktigt projekt som det kommer att ta tid att få på plats. Samtidigt kan de lokala förändringar som måste ske parallellt genomföras redan nu. Såväl Malmö som Göteborg har ett betydligt sämre företagsklimat än Stockholm. Att städerna dessutom ligger i den absoluta botten i tidningen Fokus integrationsranking – på plats 248 (Malmö) respektive 228 (Göteborg) – visar på att det finns konkreta lokala problem för kommunerna att ta tag i. Våra städer behöver inte vänta på signaler ”uppifrån” för att redan nu anamma ett nystartszonsperspektiv.

Vi vill uppmana regeringen att se den utredning som nu kommit som ett första steg mot att göra verklighet av en reform som kan få stora positiva effekter för tiotusentals människor och hela vårt samhälle. Vi står bakom de förslag som tas upp i utredningen men vill gärna se att även andra insatser som underlättar människors inträde på arbetsmarknaden också övervägs innan ett slutgiltigt förslag utformas.

Därtill vill vi uppmana de styrande rödgröna majoriteterna i Göteborg och Malmö att redan nu anamma den helhetsbild som kännetecknar de mest framgångsrika exemplen internationellt och anlägga ett nystartszonsperspektiv i utformningen av den lokala politiken. För att vända den utveckling vi ser idag kommer allas medverkan att krävas fullt ut.

HANS ROTHENBERG (M)
riksdagsledamot Göteborg
OLOV LAVESSON (M)
riksdagsledamot Malmö
HAMPUS MAGNUSSON (M)
biträdande kommunalråd Göteborg
ANJA SONESSON (M)
vice ordförande i Malmö kommunstyrelse

Dela/Spara

Årets motionskörd

Sedan en vecka tillbaka är den allmänna motionsperioden till ända. Enligt Riksdagens egen statistik väcktes i år 3245 motioner av ledamöter från samtliga riksdagspartier. Motionsperioden brukar vara ett gyllene tillfälle för lokaltidningsjournalister att mäta sina i trakten hemmahörande politikers insatser i Stockholm. Att räkna antalet motioner per skalle brukar vara ett enkelt – om än något missvisande – mått på vad riksdagsledamöterna gör om dagarna. De som uppskattar politisk satir brukar också hitta en hel del godbitar i motionshögen.

För de flesta av oss är dock motionsperioden ett utmärkt tillfälle att lyfta viktiga frågor. Sannolikheten att en enskild motion klubbas av Riksdagen är som bekant mycket låg men det är trots detta ett bra sätt att föra fram en ståndpunkt eller se till att frågor som inte är allmänt kända kommer upp på dagordningen, både medialt och i respektive utskott.

Samtliga av de motioner jag skrivit i år, på egen hand eller tillsammans med andra, hittar du här. Några vill jag dock nämna särskilt.

Sjöfarten

Sjöfarten är en fråga jag drivit på olika sätt under många år och självklart blev det en motion i år också. Regeringen kommer inom kort att presentera en sjöfartsstrategi som jag hoppas kommer att kunna erbjuda rätt väg framåt givet de utmaningar som svensk sjöfart står inför. Min grundinställning är att svensk sjöfart behöver villkor som är jämförbara med dem i andra länder. Särskilt viktigt är att vi löser frågan kring tonnageskatten.

Egenanställning

Egenanställningens bidrag till entreprenörskap och arbetslinje har också länge varit en hjärtefråga. I år siktade jag in mig på de a-kasseregler som försvårar för arbetslösa att stegvis närma sig arbetsmarknaden via egenanställning. Med ändrade regler skulle fler våga försöka starta eget med hjälp av egenanställning.

Förbättringar för företagare

Flera motioner faller under den här rubriken. Jag skrev återigen tillsammans med Maria Plass om skillnaden mellan den som driver enskild firma jämfört med dem som driver aktiebolag när det gäller rätten att göra avdrag för friskvård. En ny motion om mindre företags villkor tar upp det svaga skydd som företagare har jämfört med privatkunder ur konsumenträttslig synvinkel. Samma motion tar även upp att små företag måste få betalt i tid, utifrån justare regler. En annan fråga jag motionerat om är de nackdelar som företag med många kvinnor anställda drabbas av då exempelvis föräldraledighet och vård av sjukt barn berättigar till semesterlön, en kostnad som belastar företag även då den anställde inte är i tjänst.

Det blev en hel del annat också. En motion om vikten av språkundervisning i skolan – där inte tyskan glöms bort! – och en om att vi kanske äntligen borde avskaffa det absurda kravet på danstillstånd på icke-offentlig plats. Tillsammans med en del av mina kolleger i EU-nämnden vill jag även öppna upp för att vid behov kunna lägga EU-nämndens sammanträden på annan ort än Stockholm.

En hel del av de reformförslag jag motionerat om sedan 2006 har faktiskt, på en eller annan väg, omvandlats i praktisk politik. Det säger en hel del om hur mycket som hänt i Sverige under de senaste två mandatperioderna och är något jag har anledning att återkomma till i ett senare inlägg. Trots detta känner jag ändå ingen större oro över att det inte även nästa år ska finnas mycket kvar att motionera om!