“Nystartszoner är ett verktyg för ökad integration”

Jag skriver tillsammans med Olof Lavesson, Hampus Magnusson och Anja Sonesson på Newsmill:

Livet i det moderna Sverige idag ter sig väldigt annorlunda beroende på var man bor och vilken bakgrund man har. Skillnaden mellan välmående stadsdelar och områden med högt utanförskap kan vara liten, rent geografiskt, men mycket stor sett till möjligheten till arbete och självförsörjning – för att inte tala om framtidshopp. För att vända en negativ utveckling och skapa en bättre framtid för många som idag befinner sig i utanförskap kan införandet av nystartszoner vara ett kraftfullt verktyg.

I våra egna hemstäder, Göteborg respektive Malmö, märks den bristande integrationen tydligt. Att Sverige som land i allmänhet – och våra hemkommuner i synnerhet – inte bättre klarar av att skapa vägar till arbete och företagande innebär ett stort slöseri på mänsklig förmåga. Så här ser det dock inte ut på alla platser. Såväl inom som utanför Sveriges gränser finns stora skillnader mellan hur snabbt nyanlända får in en fot på arbetsmarknaden. Den lokala miljön spelar en stor roll, såväl fysiskt som socialt, och visar att det går att påverka utvecklingen genom att skapa bättre förutsättningar för tillväxt.

Just nu bereds ett förslag på regeringsnivå som gör att ett system med nystartszoner snart kan bli verklighet. I praktiken innebär förslaget att företag i vissa områden som kännetecknas av högt utanförskap ska få skattelättnader på arbete under ett antal år. Detta för att stimulera både de företag som redan finns i dessa områden att växa och att locka till nyetableringar. Vi ser med spänning fram emot det slutgiltiga förslaget och är övertygade om att nystartszoner kan vara ett sätt att börja luckra upp den segregation som är resultatet av fyrtio års misslyckad integrationspolitik.

Nystartszoner handlar just om att ta bort en del av de hinder som hämmar framväxten av företag och nya jobb och öppna upp för nya möjligheter. Men, fungerar nystartszoner i praktiken? Forskningen på området ger inget enhetligt svar. Det finns exempel på områden där resultaten inte blivit dem man tänkt sig eller där införandet av särskilda regler visat sig vara en dyr åtgärd. Samtidigt finns mycket lyckade exempel som franska Lyon eller Docklands i London. Vår bedömning är att nystartszoner, rätt genomförda, skulle ha goda chanser att lyckas i Sverige.

Klart är att huruvida en nystartszon blir framgångsrik eller inte beror på hur den utformas och hur väl lokala företrädare förmår sluta upp bakom projektet. Staten som ensam aktör räcker inte för att maximera resultatet utan även de deltagande kommunernas fulla medverkan är nödvändig för att förbättra de lokala villkoren. Det finns flera konkreta frågor för kommunerna att ta tag i, som exempelvis förbättringar i skolan, att se till att infrastrukturen stödjer en högre grad av företagande och att stödfunktioner som exempelvis nyföretagarcentrum finns på plats. Därtill är det viktigt att reformerna förankras hos lokalbefolkningen så att man får till stånd ett engagemang kring de förändringar som genomförs.

Vi ser positivt på att regeringen nu aktivt arbetar med att ny lagstiftning kan komma på plats och att vi därmed kommer ett steg närmare att göra verklighet av en reform med mycket stor potential för hela Sverige och särskilt de städer där klyftorna är som störst och trösklarna in på arbetsmarknaden känns som allra högst.

Hans Rothenberg (M)
Riksdagsledamot Göteborg

Olof Lavesson (M)
Riksdagsledamot Malmö stad

Hampus Magnusson (M)
Biträdande kommunalråd Göteborg

Anja Sonesson (M)
Vice ordförande kommunstyrelsen Malmö

Dela/Spara

Många gynnas av momssänkningen

Nedanstående artikel publicerades i ttela den 25/2.

Den 1 januari 2012 sänktes momsen på mat som serveras på restaurang från 25 till tolv procent. Reformen har lett till positiva effekter såväl för restaurangägare och konsumenter som för alla dem som fått jobb i hotell- och restaurangbranschen. Till och med staten, som ofta pekas ut som förlorare, kan hämta hem betydande vinster.

Den sänkta restaurangmomsen har blivit en av regeringens mest omdiskuterade reformer. Motståndarna framhåller den som dyr och man ifrågasätter sänkningens betydelse för de tusentals jobb som skapats inom branschen det senaste året. Och inte har maten blivit billigare heller, sägs det.

Sanningen är att många har gynnats, ja det innefattar även krögarna. Många restauranger brottas med små marginaler och säkert har ett antal restaurangägare tagit tillfället i akt att såväl investera i verksamheten som att ta ut lite mer i lön eller vinst. Som tur är för staten kan man därmed kamma hem en del av detta i ökad inkomst- och vinstskatt. Inget ont som inte har något gott med sig.

Men det är inte bara restaurangägarna som gynnas utan också vi konsumenter och de som i dag har ett jobb i hotell- och restaurangnäringen, ett jobb de inte annars hade haft. Den sänkta momsen har varit avgörande för att just denna bransch visar långt bättre siffror än andra tjänstenäringar i ett annars svalt ekonomiskt klimat. Bevisbördan ligger snarare på skeptikerna att visa på vilka andra mekanismer som kan förklara en så dramatisk ökning.

När det gäller priserna ligger de mycket riktigt på ungefär samma nivå som för ett år sedan. Det beror på att de har stigit under året – i helt normal takt – från den sänkta prisnivån som faktiskt blev resultatet efter att reformen genomfördes. Jämfört med prisutvecklingen i samhället i stort görs bedömningen att priserna ligger tre procent lägre än vad de skulle ha gjort utan momssänkningen. Givet att ett fullt utslag av reformen mot-svarar en sänkning på sex procent blir det tydligt att även konsumenterna är vinnare. Med tanke på att branschen ökat sin omsättning med över fyra procent, tycks det också ha blivit mer attraktivt att gå ut och äta.

Momssänkningen är en reform med påtagligt många vinnare. Det är svårt att komma på vem som skulle ha förlorat på den. Och för alla dem som tack vare just den här reformen fått sitt allra första jobb är momssänkningen ovärderlig.

Tankar om forsknings- och innovationsdebatten

Idag debatterades utbildningsutskottets betänkande Forskning och innovation som behandlar regeringens proposition i samma ämne. Propositionen anger hur regeringen vill spendera pengarna inom den budgetram som finns för området och pekar ut riktningen framåt.

Nyckelordet för dagen var utan tvekan ”samverkan”. Samverkan mellan näringsliv och akademi är ett prioriterat område i propositionen och ökad samverkan är en framgångsfaktor för att Sverige ska kunna bli ännu mer innovativt och ännu bättre kunna kommersialisera nya upptäckter.

Men, det som slog mig under debatten är att samverkan riskerar att bli ett modeord som saknar betydelse. Samtliga partiers representanter lyfte begreppet men frågan är vad man fyller det med för innehåll. Dels verkar oppositionen se samverkan som något som vi måste införa men inte redan har. Här lyfte utbildningsminister Jan Björklund föredömligt fram exemplet Göteborg där de täta kontakterna mellan Chalmers och omgivande industrier inte bara pågått i många decennier utan varit centrala för att göra Göteborg till Sveriges främsta industristad.

Däremot kan samverkan bli bättre. Här har regeringen gett Vinnova ett konkret och mycket viktigt uppdrag att titta på formerna för detta. Färdiga svar för alla tillfällen, forskningsområden och samarbetspartners finns inte. Samverkan i praktiken kan se ut på många sätt och god samverkan uppstår naturligt i bra miljöer som inspirerar till utbyten av kunskaper och resurser. Här talar oppositionen som om de hade färdiga lösningar trots att deras egna förslag helt saknar konkreta exempel på hur man går tillväga för att ”uppifrån och ner” öka graden av samverkan.

Att (S) gärna vill blanda in staten framgår däremot med all tänkbar tydlighet. Det är inte utan att man blir påmind om forna tiders branschprogram. Inget hindrar att en offentlig aktör kan agera partner i ett samarbete, men vår linje måste vara mindre statlig inblandning i forskningen. Inom ramen för sitt förslag om ett särskilt innovationsråd lyfter man även specifik fram de fackliga organisationerna. Återigen, en facklig organisation är fri att initiera samarbeten med vilka de vill, men den socialdemokratiska tendensen att agera social ingenjör lyser igenom. Som vanligt ställer sig socialdemokraterna alltför sällan frågan: Vad kan politiken göra för att undvika att förhindra? Eller, på vilka arenor ska politiken inte finnas?

I mitt eget anförande valde jag att lyfta innovationsområdet bredare. 85 % av alla innovationer kommer fram utanför den akademiska världen och särskilt viktigt för svensk del framöver kommer tjänsteexporten att vara. Några av de främsta utmaningar som världen står inför i takt med att vi blir fler rör effektiv resursförsörjning, tillgången på livsmedel och hälso- och sjukvård. På flera av dessa områden har Sverige stor potential att ta ledningen. Hela debatten kan du se på riksdagens hemsida!

Övriga betraktelser:

Det går att trolla med statistik. Det visar Rosanna Dinamarca (V) tydligt när hon berättar om hur deprimerande utvecklingen varit gällande andelen kvinnliga professorer. 1995 var 8 % av professorerna kvinnor, att jämföra med dagens 23 %. Dinamarca menar att med en ökning på bara en procentenhet per år skulle det dröja nästan trettio år innan man når en jämn könsfördelning.

Istället skulle man kunna konstatera att antalet kvinnliga professorer ökat med nästan 190% (i princip en fördubbling). Med samma ökningstakt framöver skulle ytterligare en fördubbling, och därmed en jämn fördelning, kunna ske på dryga femton år.

Vilken matematisk modell som bäst kommer att återspegla den faktiska utvecklingen i framtiden återstår att se men tydligt är att matematikkunskaper kan användas till att genomskåda politiker, och inte bara beräkna bensinförbrukning för en resa.*

*) För professorn som inte tycker att matte är så viktigt i skolan, se gårdagens artikel på SvD Brännpunkt där (S)-märkte Stellan Welin menar att ”Modernt liv kräver inte så mycket matte”. Vad hände med socialdemokraternas gamla bildningsideal kan man undra? Mot en sjunkande kunskapsnivå i befolkningen hjälper inte det mest innovativa av statliga innovationsråd.