Val 2014

Hans Rothenberg - Med känsla för förnuft

Den avgörande stunden kryper allt närmare. 14 september avgörs i vilken riktning Sverige ska gå de kommande åren. Här kan du läsa mina betraktelser kring frågor som är viktiga för framtiden. Kanske inte alltid de ämnen som står högst på den mediala agendan, men frågor som engagerar mig som moderat och spelar roll för en bättre framtid.

Jag kandiderar till riksdagen för ytterligare fyra år då jag ivrar för att Sveriges näringsklimat ska vara i världsklass. Då behövs en politik som vågar tänka kreativt i nya banor. Framtidens goda välfärd säkrar vi genom innovationer inom strategiskt viktiga näringar som life science, sjöfart och tjänster. Min bakgrund som affärsutvecklare hjälper att se samhällets knäckfrågor ur andra perspektiv. Som moderat med Göteborg i hjärtat och glimten i ögat, vill jag göra det möjligt för fler människor att kunna utveckla Sverige. För det kan vi - om vi vågar och vill.

Jag är Hans Rothenberg – 100 % moderat.

Sverige måste kämpa mot protektionism

Artikel publicerad i GT (på webben) den 20/8.

Att stänga sitt lands gränser för att förhindra andra människor tillträde har slående likheter med att stänga sina gränser för handel. Båda är utslag av ett mänskligt behov av att skydda sig mot ett upplevt hot och båda är utslag av ett kortsiktigt sätt att resonera som inte bidrar till att öka länders välstånd. Snarare håller det dem kvar i stagnation och isolering.

Men när impulsen att vilja skydda sig är som störst blir behovet av att göra raka motsatsen som mest påtagligt. Om handel är världens universella språk, kan protektionismen närmast liknas vid dess munkavle. Protektionism är ett av de största hoten mot en väl fungerande världshandel. I ett exportberoende land som Sverige hotas den inhemska tillväxten om marknaderna sluts och etablerade handelspartners alltmer drar sig undan från yttre konkurrens.

Det Sverige kan erbjuda omvärlden är inte enbart frukterna från de klassiska basnäringarna, utan i allt högre grad utvecklade tjänster och högteknologiska produkter. Om svenska företag ytterligare kan stärka sina positioner inom exempelvis miljöteknik och välfärdstjänster bidrar man inte bara till att utveckla vår egen tillväxt utan också till att sprida lösningar på framtidens utmaningar till fler länder.

Lika självklart måste vi ställa oss positiva till att andra länder också vill vara med och konkurrera på samma marknader. Ett gott innovationsklimat är helt beroende av konkurrens och korsbefruktning av idéer. Det är just därför försök att skydda inhemska traditionella industrier från konkurrens från dem som kan göra jobbet lite bättre eller lite billigare i slutändan blir till en förlustaffär för samtliga.

Den inre marknaden måste utvecklas inom EU där tjänstedirektivet måste breddas och omfatta ökad rörlighet inom flera sektorer. Inom många av de branscher som vuxit sig stora i Sverige, som följd av olika valfrihetsreformer, finns företag vars tjänster möter en stor efterfrågan utomlands. Även välfärdstjänster måste ses som lika självklara handelsvaror som järnmalm och bilar. Den globala konkurrensens mekanismer är desamma oavsett vad vi handlar med.

I Sverige finns hos de allra flesta en god förståelse för protektionismens kortsiktighet och betydelsen av att Sverige aktivt deltar på en internationell marknad. De största utmaningarna ligger i att få med så många andra länder som möjligt på samma linje. Kampen mot protektionism och för ökad frihandel är och måste vara Sveriges viktigaste mission i handelspolitiken. Det är en kamp som gynnar inte bara oss själva utan hela världen.

Ewa Björling
Handelsminister (M)

Hans Rothenberg
Riksdagsledamot (M)

Dela/Spara

Politisk speed-dating i Almedalen

Som vanligt är det full fart i Almedalen! Mellan de tre seminarierna igår lyckades jag ändå klämma in lite politisk speed-dating. Speed-datingen är en årlig tradition och arrangeras av Sällskapet Politik och Näringsliv. Syftet är att föra samman politiker och representanter för företag och ideella organisationer. Vad jag tyckte kan du läsa längre ner. Mer om evenmanget kan du läsa på Svenskt Näringslivs hemsida varifrån nedanstående text är hämtad.

“Riksdagsledamot Hans Rothenberg (M) är också på plats och har pratat med flera företagare. Han anser att företagsklimat handlar mycket om attityder på ett lokalt plan.

– Det gäller att se till så att myndigheter har en servicekänsla och att man följer upp och att länsstyrelser gör likartade bedömningar oavsett vart i landet man befinner sig.

Han berättar vidare att det är vardag för honom att träffa företagare, men att det vid ett sådant här tillfälle alltid kan dyka upp nya frågor som man inte har tänkt på tidigare. Bland annat har han pratat med Fortum om fjärrvärme, och vilka byggregler som omgärdar den processen runt om i landet.”

Här hittar du mig i Almedalen!

Nu har Almedalsveckan dragit i gång för i år. För egen del blir det en bred palett av ämnen som ska avhandlas. De seminarier där jag ingår som paneldeltagare ser du i listan nedan. Därutöver kommer jag förstås att besöka även andra evenemang. Det blir en spännande vecka att se fram emot!

Tisdag 2/7 08.00-09.15
Almega: ”30 000 nya jobb inom FM-Företagen”
Almegatältet, Wisby Strand
Tisdag 2/7 13.30-15.00 
Redarna: ”Svaveldirektivet – sanning och konsekvens”
Gotlandsbolagets trädgård, Hamngatan 1
Tisdag 2/7 15.15-16.45
BRG: ”Miljömålen kan skapa nya jobb och affärer – vad står i vägen?”
East Sweden Garden, Clarion Hotel Wisby
Onsdag 3/7 10.30-11.30
AstraZeneca: ”Global konkurrens och förutsättningarna för tillverknings- och exportindustrin i Sverige”
Hälsodalen, S:t Hansgatan 13
Torsdag 4/7 15.00-16.00 
Nyföretagarcentrum: “Finansiering är inte allt men ändå nödvändigt!”
Visby Hotel

“Ändra bilden av förorten”

Nedanstående artikel på temat nystartszoner publicerades i Jönköpings-Postens den 24/6.


Nyligen arrangerades Hammarkullekarnevalen i Göteborg. Arrangemanget gick av stapeln första gången 1974 och är i dag Sveriges största karneval. För besökarna innebär festligheterna en positiv upplevelse av den lokala kulturen och en in-blick i det vanliga livet bland boende och företagare som verkar på plats. Alltför ofta är bilden av stadsdelar som Hammarkullen en helt annan. Med begrepp som “utanförskapsområden” sätts visserligen ljus på verkliga problem, samtidigt som etiketten skymmer en vardag som är långt ifrån nattsvart.

Vårens våldsamma händelser i Husby och andra förorter stärker den bild som utanförskapsområdena alltför ofta förknippas med. Det är beskrivningar av våld, gängkriminalitet och utanförskap. Det erbjuds förklaringsmodeller som leder slutsatserna till att Sverige är fullt av platser där uppgivenheten tagit överhanden och hoppet lyser med sin frånvaro.

Något som sällan lyfts fram är den energi och idérikedom som finns i dessa områden. Städernas förorter erbjuder redan idag ett omfattande företagande och här bor människor som i betydligt högre utsträckning än mediabilden visar, har såväl arbete att gå till som ett djupt engagemang i sina lokalsamhällen. Det är den sidan som Hammarkullekarnevalens besökare kommer i kontakt med och den finns lika stark på många andra platser.

Vad gör man då för att lyfta förorterna ytterligare och ge mer utrymme åt de positiva krafterna? En reform som äntligen börjar ta form är nystartszoner. Nystartszoner innebär att mindre företag som verkar i områden präglade av utanförskap, får skattelättnader för att kunna växa och utvecklas ytterligare. Såväl nyetablerade som existerande företag stimuleras och får enklare att verka och växa. öKAD INTEGRATION sker genom att sänka trösklarna till jobb och företagande. Detta har Alliansen sedan 2006 verkat för och förslaget om nystartszoner är en av flera satsningar. Regeringen har även infört en jobbstimulans som innebär att den som har försörjningsstöd och får erbjudande att arbeta extra, inte får hela sin inkomst avräknad från försörjningsstödet. Det ska aldrig straffa sig att ta det viktiga första steget in i arbetsliv.

Vi vill se en utveckling där alla de platser som i dag beskrivs som utanförskapsområden har fått en helt annan etikett än idag. En sådan finns inom räckhåll och vi jobbar helhjärtat på att nå ända fram. Vi vill se en utveckling där alla de platser som i dag beskrivs som utanförskapsområden har fått en helt annan etikett än idag.

Replik i debatten om sjöfarten

I dagens GT kan man läsa min och Jessica Rosencrantz replik på ett tidgare inlägg av socialdemokraterna Christina Oskarsson och Lars Johansson.


I ett debattinlägg i GT 30/5 uttrycker Christina Oskarsson (S) och Lars Johansson (S) sin oro över utvecklingen för svensk sjöfart. Det är en oro som vi delar. Svensk sjöfart står i dag inför stora utmaningar och befinner sig i stenhård konkurrens med omvärlden.

Under senare år har vi sett många rederier lämna eller minska sin närvaro i Sverige. Det är en allvarlig utveckling med tanke på sjöfartens centrala roll för svensk handel. 90 procent av de varor som passerar Sveriges gränser gör det vattenvägen vilket gör sjöfartens villkor till en nationell fråga. Den situation som svensk sjöfart nu befinner sig i är resultatet av en utveckling som pågått i årtionden där frågor som rör näringens villkor varit kraftigt nedprioriterade.

Utvecklingen går dock att vända. I januari presenterade regeringen en handlingsplan för sjöfarten innehållande ett 20-tal åtgärder med syfte att stärka konkurrenskraften för svensk sjöfart. Handlingsplanen för sjöfarten har inneburit ett helhetsgrepp om de åtgärder som måste göras. För första gången tas sjöfarten på allvar och arbetet präglas av en helhetssyn som är helt nödvändig.

Frågan om tonnageskatt har länge stått i centrum för debatten, och det finns en förståelig frustration kring att ett slutgiltigt förslag har dröjt. Det är av stor vikt för svensk sjöfart att kunna konkurrera på likvärdiga villkor med omvärlden och där ingår att vi når fram till en bra lösning gällande tonnageskatten.

Den nya tonnageskatteutredningen har fått ett tydligt uppdrag att verka för en ökad andel svenskflaggade fartyg i den svenska handelsflottan. För att arbetet ska ge bästa möjliga villkor för svensk sjöfart för lång tid fram-över är det avgörande att systemet blir riktigt från början, annars riskerar man en situation med ökad utflaggning i stället för tvärtom. Frågan är för viktig för att slarvas bort.

Regeringen har på punkt efter punkt visat att man tar frågan på allvar och visar tydligt att arbetslinjen och förbättrade villkor för företagen inte är begränsade till det som händer på fast mark. Sjöfarten utgör en oumbärlig del av det blodomlopp som är förutsättningen för hela landets näringsliv.

Hans Rothenberg
Riksdagsledamot (M) i näringsutskottet.

Jessica Rosencrantz
Riksdagsledamot (M) i trafikutskottet.

Ett steg närmare nystartszoner!

Så sent som i slutet av februari skrev jag på Newsmill tillsammans med moderata kollegorna Olof Lavesson, Hampus Magnusson och Anja Sonesson om behovet av nystartszoner. I höstas skrev vi, i samma konstellation, på SvD Brännpunkt i samma ämne där vi särskilt lyfte fram de behov vi ser i våra respektive hemstäder.

Därför är det riktigt roligt att se att regeringen nu tar ytterligare ett steg för att nystartszoner ska bli verklighet. I en gemensam debattartikel i Expressen igår gick Anders Borg, Annie Lööf, Erik Ullenhag och Stefan Attefall ut och berättade att det lagförslag som varit under utredning nu lämnats över till lagrådet. Om allt går som det ska kan nystartszoner införas på försök från januari 2014. Om hur systemet ska se ut skriver man:

Företag som ligger i nystartszoner och där minst en fjärdedel av arbetet utförs av personer som bor i en nystartszon ska få rabatt på hela socialavgiften förutom ålderspensionsavgiften. Subventionen omfattar både nya och befintliga företag med färre än 50 anställda och en nettoomsättning eller balansomslutning om högst 80 miljoner kronor. Som mest kan ett företag få 6 000 kronor i subvention per anställd och månad.

Skribenterna pekar dock på att införandet av nystartszoner bör ske i samband med andra åtgärder. Här har även jag och mina medskribenter från Göteborg och Malmö varit mycket tydliga. Det finns ett tydligt lokalt ansvar för att nystartszoner ska få bästa möjliga genomslag. Förbättrad integration och minskat utanförskap kräver ett helhetsgrepp. Det som är positivt är att vi nu kan se fram emot ännu ett kraftfullt verktyg i verktygslådan.

Om TV-licensen i SVT Debatt

Den 7 mars deltog jag i SVT Debatt för att tala om TV-licensen och alternativ finansiering av framtidens public service. Detta bland annat med anledning av att Radiotjänst börjat kräva in licens för innehav av dator. Här nedan finns ett klipp (ett något längre är på gång) av ett par av mina inlägg i debatten. Programmet kan ses i sin helhet, med och utan text, på svtplay.se.

“Släpp fram vårdvisionärerna!”

I fredags skrev jag i LO-tidningen Arbetet om att Sverige behöver fler visionärer inom vården. Läs artikeln nedan.

Släpp fram vårdvisionärerna!

Låt fler aktörer utveckla och handla med sjukvården, manar en riksdagsledamot. Det är omöjligt att veta i förväg vem som kommer att stå för nästa succé inom vården.

Nanna Svartz var Sveriges första kvinnliga professor i medicin. Hon forskade på reumatiska sjukdomar och kontaktade under slutet av 1930-talet Pharmacia efter att ha fått en idé om ett helt nytt läkemedel. Resultatet blev succén Salazopyrin som började säljas 1940 och används än i dag för behandling av reumatism och inflammatoriska tarmsjukdomar.

Några år senare genomförde läkaren Nils Alwall den första dialysbehandlingen på en av sina patienter. Den nya metoden innebar ett medicinskt genombrott men utmaningen att kommersialisera upptäckten kvarstod tills han 1964 träffade den visionäre affärsmannen Holger Crafoord. Tillsammans grundade de Gambro som i dag är ett världsomspännande företag.

Den implanterbara pacemakern kom till genom ett samarbete mellan kirurgen Åke Senning och den medicintekniske pionjären Rune Elmqvist vid företaget Elema. Den första patienten genomgick sin operation 1958.

Listan över svenska landvinningar inom den moderna medicinska utvecklingen kan göras betydligt längre. Exemplen är fler än dessa på hur viktigt det är med goda institutioner som skapar plattformar för uppfinningsrika människor. Det som snabbt blir ännu mer uppenbart är betydelsen av samarbete mellan människor – i dessa fall mellan akademi och privata företag.

Den privata företagsamheten utgör inte en motpol till de mänskliga värden vi eftersträvar i form av ökad välfärd, bättre hälsa och längre liv. Det är precis tvärtom. Privat kapital och vinstdrivande företag har förmågan att agera som katalysatorer i den process som leder från idé till färdig produkt.

Det är få som i dag skulle tycka att de inledande exemplen är kontroversiella. Nyttan för alla dem som räddats till livet är uppenbar.

Men om man flyttar fokus från medicinska produkter till tjänsteproduktion blir tonen en helt annan. Läkemedel, dialysapparater och pacemakers får man tjäna pengar på. En ny sorts operation eller en ny affärsidé för vård av gamla ses dessvärre med betydligt mindre blida ögon. Plötsligt upphör marknadskrafterna att vara positiva för att i stället betraktas som ett direkt hot mot människors hälsa.

Några menar kanske att det är skillnad mellan att köpa något för privata pengar och att använda offentliga medel; att gemensamma skattepengar inte ska gå till privata vinster. Det är en sympatisk inställning men den missar att mediciner och medicintekniska produkter till vården också bekostas med precis samma skattepengar. Den missar också att tjänster, i precis lika stor utsträckning som varor, är uttryck för en innovativ process. Tjänsteutveckling kan handla om att göra saker på sätt som är billigare och mer effektiva. Men det kan också röra sig om att helt nya tjänster uppstår.

Sedan 1990-talet och framåt har flera reformer skapat en växande marknad för små och stora företag att erbjuda tjänster inom vården och omsorgen. Särskilt snabb har utvecklingen varit de senaste åren i samband med införandet av LOV, lagen om valfrihetssystem.

Det är omöjligt att i förväg veta vem som kommer att stå för morgondagens stora succé inom vården. Den kan uppstå i ett redan existerande vårdföretag, i huvudet på en sjuksköterska med en ny affärsidé eller hos en offentlig aktör. Även de stora universitetssjukhusen vet i dag att sprida sin kompetens genom handel med omvärlden. Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg var pionjärer inom användandet av titanskruvar för att fästa proteser. Nu kan man erbjuda sin expertis till en internationell marknad.

Sverige har potential att skapa en ännu starkare ställning inom medicinsk tjänsteproduktion och fortsätta vår stolta tradition av banbrytande innovation. Med tanke på det tydliga sambandet mellan en väl fungerande konkurrens och innovation är det djupt beklagligt att marknadsekonomins skeptiker strävar efter att “skydda” vården och omsorgen från nya idéer och entreprenörer. Alla skulle vara betjänta av att öka möjligheterna med att fler aktörer vill utveckla och handla med vård snarare än att göra precis tvärtom.

Hans Rothenberg
riksdagsledamot (M), ledamot i näringsutskottet

Är det dags för Light Hour?

Det är återigen dags för Earth Hour och jag passar på att lägga upp en text på temat som jag skrev på Politikerbloggen för ett par år sedan. Budskapet är lika aktuellt idag!

Earth Hour – en mörkergärning som siktar fel

I en tid då fler delar av världen behöver mer av ljus, värme och energi manifesteras det nu på lördag med Earth Hour. Vi som har tillgång till energi uppmanas att släcka ned i hemmen och kommuner skall släcka gatubelysningen. Inte så mycket för att hjälpa dem människor som inte har ljus, värme eller energi, utan snarare för att döva dåliga samveten.

De akuta katastroferna i Japan för två år sedan har visat hur påtagligt vårt behov av energi är. Förutom den förödelse som jordbävningen och dess efterverkningar åstadkommit, ser vi hur människor inte kan förflytta sig då såväl elektriciteten är utslagen och fordonsdrivmedlen nu sinat. Människor som idag längtar efter ljus, värme och energi. Därför framstår Earth Hour som en missriktad och verkningslös handling då varken de krisdrabbade japanerna eller människorna i tredje världen, kommer att få en milliwatt mer att disponera under den timma då mörkläggningen äger rum.

Varför är det då fel att släcka ned under Earth Hour? Utöver att det är en verkningslös symbolhandling vet vi att avsaknad av ljus spelar stor roll för sociala beteenden. Merparten av inbrott, rån och våld mot enskilda sker i skydd av mörker. Den som vill andra illa har mörkret som sin bästa vän. Ljus ger trygghet på allmänna platser vilket inte minst de som utsatts för våldtäktsförsök kan vittna om. Därför blir det motsägelsefullt att svenska kommuner ska delta i Earth Hour genom att släcka ned gatubelysningen. Man gör alltså det offentliga rummet osäkrare under en timma då världen behöver mer ljus – inte mindre.

Jag tittar på den magnifika världskartan ”Jorden på natten” som visar hur ljus och mörker fördelar sig över klotet vid midnatt. Stora delar av världen strålar intensivt medan andra är mer eller mindre kolsvarta. Ett tydligt mönster är att det lyser som starkast där demokrati och marknadsekonomi slagit rot. Den bästa insatsen Sverige och andra välfärdsländer kan göra för att lysa upp den mörkare delen av världen, är att bistå med att utveckla handel och spridandet av demokrati. Handel med svenskt kunnande inom energi och clean tech öppnar möjligheter för fler i världen till en bättre tillvaro. En betydligt klokare väg att gå än att släcker ned här hemma vilket inte gör världens mörklagda platser ett ljusare.

Earth Hour blir därför ett missriktat spektakel då världen snarare behöver mer el, ljus och värme för att bygga välfärd och trygghet. Därför borde istället proklameras en ”Light Hour”. En timma som fokuserar på möjligheterna för verklig upplysning – inte passiv symbolhandling. På lördag kväll klockan 20.30 tänder jag upp och fortsätter verka för att ljus och värme skall nå fler delar av världen.